Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Regionpolitikerna i väst får underbetyg

Delar av regionfullmäktige i en debatt för ett par år sedan. Många är okända för de flesta väljare, och förtroendet för dem är inte bara litet - det har sjunkit under senare år.
Foto: Anders Ylander

SOM-institutets undersökning "Västsvenska trender", om vad befolkningen i Västra Götland anser om bland annat sina folkvalda, är på flera sätt en deprimerande läsning - särskilt för regionpolitikerna. Undersökningen omfattar åren 1998-2012, regionen har funnits sedan just 1998 men dess politiska arbete rankas inte högt av västsvenskarna.

Ett par exempel:

Förtroendet för politiker är litet. Störst är det dock för rikspolitikerna, därefter följer deras kolleger i kommunerna och EU:s parlament - och sist regionens folkvalda.

Vad det gäller frågan om hur kommunstyrelserna och regionstyrelsen sköter sina uppgifter har svaren blivit stadigt mer negativa efter senaste valet. Lägst betyg får regionstyrelsen.

De frågor som regionens invånare anser som viktigast, och vars betydelse i deras ögon ökat markant sedan 2010, är sjukvården samt kommunikation/trafik. Det är inte förvånande.

Sjukvården är viktig för många, och att den fungerar så dåligt som den gör i regionen engagerar. I sammanhanget ska nämnas att förtroendet för sjukvårdspersonalen är högt.

Att betydelsen för kommunikation/trafik ökat så kraftigt beror med all säkerhet på debatterna om indragna busslinjer, trängselskatten i Göteborg och inte minst striden om E20:s utbyggnad.

Kanske illustrerar denna bäst gapet mellan folkviljan och politikernas beslut: trots att berörda kommuner, företagare, trafikanter och många andra parter kräver en fyrfilig motorväg har regionstyrelsen envetet kämpat emot detta.

Sju frågor finns med i statistiken, och även utbildning/sysselsättning och äldrevård anses som allt viktigare, men den ökningen är inte på långt när lika stor. På sjunde plats ligger miljöfrågor, men förvånande nog är ämnen som kultur och regionutveckling inte alls nämnda i sammanhanget.

Att region- och landstingspolitiker är föga kända är inte ovanligt, och att invånarna har lågt förtroende för politiker de inte känner är begripligt. Men när till och med de för den stora allmänheten okända EU-parlamentarikerna är mer förtroendeingivande än kollegerna i regionen är det anmärkningsvärt.

Och att synen på hur regionstyrelsen sköter sina uppgifter stadigt blivit mer negativ sedan förra valet borde stämma dess ledamöter till allvarlig eftertanke.

Ska Västra Götaland ligga i framkant vad det gäller tillväxt och ett utbyggt näringsliv räcker det inte med att kommunerna arbetar var för sig.

Regionen som helhet måste locka, inte minst vad det gäller viktiga områden som en väl fungerande sjukvård och bra kommunikationer för såväl personer som gods. Regionpolitikernas främsta uppgift att se till att så är fallet.

Siffror säger inte allt, men när så pass stor andel av regionens invånare är missbelåtna med det politiska arbetet måste det betraktas som ett allvarligt problem - och ett klart underbetyg för regionstyrelsen.