Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Meddelandeskydd ska finnas i lagen

BEHöVER SKYDDAS. Läkare och sköterskor ska sätta patienter före företag, därför är det viktigt med meddelar-frihet i exempelvis vården. Då kan de inte straffas senare av ledningen. Foto: COLOURBOX Foto: Boutria Luc

Anställda i offentlig sektor har grundlagsskyddad meddelarfrihet. De har rätt att slå larm - "vissla" - om missförhållanden på sin arbetsplats. Om de uttalar sig anonymt i medierna har arbetsgivaren ingen rätt att efterforska källan. Även om cheferna får reda på vem visslaren är, får de inte straffa vederbörande.

Detta är en klassisk svensk rättighet. Men den gäller inte alla anställda inom den skattefinansierade sektorn. För personer som arbetar i ett privat företag, väger lojaliteten mot företaget tyngre än meddelarfriheten.

I går meddelade Sveriges största friskolekoncern, Academedia, att styrelsen har beslutat ge alla anställda meddelarfrihet. Det är ett steg i rätt riktning, naturligtvis. Men det räcker inte. Academedia kan ju inte ge sina anställda grundlagsskyddad meddelarfrihet och meddelarskydd. Den frihet man ger, sker på företagets villkor och är inte juridiskt bindande.

Academia tänker inte heller ändra de anställningsavtal som finns, där sekretessklausuler ingår. Man vill vänta in regeringens utredning.

 

Denna utredning, om en utökad meddelarfrihet, har visat sig vara en het potatis för regeringen. Justitieminister Beatrice Ask (M) var länge kallsinnig till behovet av meddelarskydd för privatanställda i offentlig sektor. Äldreminister Maria Larsson (KD) brukar hävda att det räcker med Lex Sarah. Famöst nog har hon även sagt att personal borde visa "civilkurage" när man upptäcker missförhållanden - det vill säga, vissla och riskera jobbet.

Folkpartiet har dock varit anhängare av utökad meddelarfrihet och hösten 2010 sa utbildningsminister Jan Björklund att en utredning var på gång. Inget hände, men sommaren 2011 meddelade Beatrice Ask, efter påtryckningar, att en utredning var på gång. Ingenting hände.

 

Sedan kom Caremaskandalen, i slutet av 2011. Då såg det ut att bli fart på regeringen och Ask talade återigen om en utredning. Men det dröjde till i juni i år innan direktiven var skrivna och en utredare, kammar- president Margareta Åberg, hade utsetts. Ett år efter Carema-skandalen hade utredningen fortfarande inte kommit i gång, skrev DN den 13 oktober.

Regeringen har skött denna fråga med en saktmodighet som liknar medvetet förhalande. Det är tyvärr inte förvånande, i så fall. Det tycks inte finnas någon ände på Moderaternas och Kristdemokraternas okritiska tillbedjan av privata företag i välfärdsbranschen.

Utredningen ska vara klar i september 2013. Därpå måste regeringen ta vid utan att söla. Om Ask & Co. tror att man kommer undan lagstiftning genom att företagen själva "delar ut" meddelandefrihet, tror man fel. Läkare och sköterskor ska sätta patienter före företag, lärare ska sätta barnens bästa först. Det ska lagen säga.

Punkt slut.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!