Ledare: Som en hackande skiva

Caroline Szyber (KD) Helena Leander (MP), Veronica Palm (S), Josefin Brink (V), Tomas Tobe (M), Barbro Westerholm (FP) och Fredrick Federley (C) på Pridefestivalen förra året.
Foto: Olle Sporrong

Det är samma visa varje år. När det vankas Pride fylls debattsidorna av indignerade inlägg från kristdemokrater och deras åsiktsfränder. Man skulle kunna tro att de utgår från samma mall, då mycket litet tillkommer från år till år.

I år är det Sara Skyttedal, vice ordförande för KDU, som på gårdagens Sidan 4 står för den obligatoriska artikeln om att deltagarna på Pride har kul på fel sätt, och vädjar till dem att i stället försöka vinna "medelsvenssons" gunst genom att vara mer normala. En text ämnad att väcka starka känslor genom begrepp som "översexuell" och "erigerade manslemmar".

Med manslemmarna som vapen följer Skyttedal en stark kristdemokratisk tradition, där man med ständigt prat om att sex inte ska politiseras håller sexet allestädes närvarande på den politiska agendan. Är det inte värnandet av tvångssteriliseringar så är det att samkönade par inte ska få gifta sig för att de inte kan få barn på traditionellt sätt (något som är fallet för många heterosexuella par likaså).

För två år sedan bloggade Annelie Enochson, riksdagsledamot för KD i Göteborg, om alla löspenisar som sprids under Prideveckan. Skyttedal har i sin tur hakat upp sig på programpunkten "Fittan i teori och praktik". I samma program finns punkten "Hur mår unga hbt-personer?" som handlar om våld och hot mot ungdomar, liksom programpunkter om counterjihadrörelsen och om facket. Där finns till och med punkten "Caroline Szyber - kristdemokrat och transaktivist". Men man ser det man vill se, och där Enochson väljer att fokusera på löspenisar ser Skyttedal kvinnliga könsorgan. Programpunkterna är för övrigt frivilliga att besöka.

Jag håller med Skyttedal om att det finns många goda normer att upprätthålla i samhället. Där ingår hederlighet, artighet och ansvarstagande, men också principen om att låta andra sköta sitt. Den grundas i vetskapen om att alla inte är som jag, att människor tilltalas av olika saker. Vad gör det om några Pridebesökare vill diskutera något jag är ointresserad av? Är det värt att bli kränkt över?

Med insikten om att människorna inte skapades till min avbild följer också att jag inte har mer mandat att Tolerera och Acceptera dem än de mig. Varför ska människor behöva förklara för "medelsvensson att hbt-personer är som alla andra, med reservation för sin sexualitet"? Jag gissar att Skyttedals och hennes gelikars debattinlägg är ett eget försök att vädja till just denna odefinierade genomsnittsperson, i tider av sviktande väljarunderlag och förtroendekriser.

Både Pride och hbtq-rörelsen i stort rymmer många olika viljor och politiska riktningar. Det är inte en homogen grupp. Det är därför det ens existerar en diskussion om "gatstensvänster" som kidnappar Pride respektive huruvida Pride bör vara ett opolitiskt jippo för alla. Att reducera hbtq-frågor till "genusteoretiskt kärnfamiljshat" är trams.

Man måste inte gilla Pride, det är ingen helig graal. Men Sverige är tillräckligt stort för att rymma både Kristdemokraterna och Pridefestivalen. Majoriteten hbtq-personer klarar sig förmodligen utmärkt utan KDU:s omsorger. Lev och låt leva.