Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ledare: Skydda barn mot föräldrar

Fostran. Skolorna är samhällets komplement till familjen. Foto: Shutterstock

Nej, Kristdemokraterna för fel familjepolitik. Hemmets härd ger ingen bästa barnuppfostran. Beviset finns i några uppmärksammade och upprörande nyheter de senaste veckorna.

Vi har all respekt för Göran Hägglunds gedigna ­kunskaper, som han bör ha fått som socialminister. Men när han drar slutsatsen att samhället ska betala för ännu fler "hemmamammor", så exkluderar KD de mest utsatta från hjälp.

Barns uppfostran, till självständiga individer, ska skötas i samråd mellan föräldrar och samhället - och olika myndigheter måste tvärtom ta fastare grepp än i dag.

Ingen respekt alls har vi för Jimmie Åkessons ­liknande politik, att dubbla vårdnadsbidraget till ­hemmaföräldrar och locka KD-väljare till Sverige­demokraterna. För han vilar på SD:s ovetenskapliga grundsyn att människor från olika kulturer inte skulle kunna fostras i grupp till samma värdegemenskap.

 

Barn som mår bra och kommer ur trygga, upplysta hemmiljöer klarar sig oavsett om de vistats hemma och på daghem, eller i skolan och så småningom yrkeslivet. Andra behöver både hemmet och sam­hällets stöd. Här behövs inga forskares hypoteser. Det räcker med ­exemplen ur nyhetsfloden.

I Angered har varannan sexåring minst ett hål i ­tänderna. Barn i medelklassens villaområden är mycket oftare kariesfria, visade siffror på nyss avslutade ­odontologiska riksstämman i Göteborg. Skälen kan vara många - men åtgärderna är viktigare.

Ty bara mer information räcker inte, brev kan kastas och när barnen inte kommer på kontroll trots upprepade kallelser, och samtal med föräldrarna, är rutinen att tandläkaren kontaktar sociala myndigheter. Med all rätt.

 

I Göteborg kämpar en ultraortodox judisk familj för att få undervisa döttrarna i hemmet. Deras avvikande klädsel och mat, plus tvånget att hålla pojkar och flickor åtskilda, hindrar normal skolgång. Med all respekt för religionsfrihet så hindras barnen också från att lära alternativen och riskerar missa integrationen i sam­hället - och det innan de själva är mogna att göra sina livsval.

Nej, föräldrar äger inte ensamma sina barn.

Järnrörsgäng triggas i kamratgäng, värderingar grundläggs genom föräldrarna, men balansen och de vidare alternativen behöver skolan stå för.

Skolor är samhällets komplement till familjen. Värdegemenskap, livsfilosofier, hälsoråd, umgängesregler lärs ut där. Det komplementet är ett måste när föräldrar inte orkar eller kan stötta fullt ut.

Men då krävs att alla resurser går till skolan - och inte till enskilda vårdnadsbidrag.

 

Eller vänd på problemet. Lärarna i Örgryte visste nog att de skulle ha larmat när nioåriga Anna inte dök upp. Men i stressen och med tusen andra saker i huvudet är det lätt att tror att någon kollega redan gjort det, man hinner inte ens fråga och glömmer mänskligt bort.

Därför krävs också att skolans ­ personal inte bara ägnar sig åt korvstoppning av ­ kunskaper utan också får tid och resurser för medmänsklig uppfostran och omhänder ­ tagande.