Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

LEDARE: Klumpiga ord gav viktig debatt

REAGERADE. Cecila Andersson reagerade starkt på att bli kallad "en flicka" under IFK:s årsmöte. Det hade hon all rätt att göra. Foto: Carl Sandin Foto: Carl Sandin

IFK Göteborg höll årsmöte i måndags - alltså samma vecka som internationella kvinnodagen inföll på fredagen. Och i efterdyningarna av ett redan långt dessförinnan uppmärksammat årsmöte har det blivit en upprörd diskussion om just kvinnosynen i föreningen.

Mötesordföranden Jörgen Linder, 67, gjorde uttalanden som uppfattades som sexistiska av såväl kvinnliga som manliga deltagare. Det handlar dels om ett försök att skämta om att "vi vill inte ha feministerna på oss", men främst om det faktum att mötet vid en lottdragning skulle ha "en flicka" att dra lotten, varvid Linder kallade fram IFK Göteborgs enda kvinnliga styrelseledamot, Änglagårdsskolans rektor Cecilia Andersson, 42.

 

Jörgen Linder, som under 22 år lett kommunfullmäktige i Göteborg, säger till GP att han menade det skämtsamt, och att det inte var han som först föreslog att "en flicka" skulle dra lotten, men att han då kallade fram "en flicka" från första bänkraden. Han förefaller anse det hela som en storm i ett vattenglas, och det finns säkert också andra som hyser den åsikten. Men då missar de det egentliga och allvarliga problemet: nämligen att det fortfarande tanklöst fälls kommentarer och väljs ord som är klart kvinnonedsättande, även om personerna (nästan alltid män) som uttalar dem inte avser detta.

I det här enskilda fallet undrar vi varför just en kvinnlig deltagare skulle dra lotten? Kunde inte en manlig styrelseledamot sköta det lika bra? Skulle det inneburit någon form av förnedring för honom?


Jörgen Linder ursäktar i GP sitt ordval med att kvinnor "kallar ju sig själv flickor ändå upp i 80-årsåldern". Visst förekommer det, privat eller i lättsamma sammanhang. Men näppeligen under ett formellt årsmöte - lika litet som att någon skulle kallat till exempel Hans Mild eller Gunnar Larsson för "en gosse" vid ett sådant tillfälle.

Med tanke på Linders mångåriga rutin som mötesledare i församlingar med många kvinnliga deltagare är hans okänslighet smått häpnadsväckande. Men det är alltså inget han är ensam om: den här typen av "omedvetna" nedsättande kommentarer förekommer fortfarande allt för ofta, även i formella sammanhang. I förlängningen ger det ett obehagligt intryck av att "flickorna" är med nåder, för att det ska se "politiskt korrekt" ut.

 

Nu är idrottsvärlden mansdominerad, och har varit det i ännu större utsträckning tidigare. Det finns därför en "grabbig" jargong som tenderar att hänga kvar, trots att kvinnorna blivit fler och i många fall spelar framträdande roller.

Ska vi hitta något som faktiskt är positivt med händelserna vid årsmötet, så är det att reaktionerna visar hur slarviga uttalanden och "skämt" av det här slaget inte längre tyst accepteras. Cecilia Andersson reagerade själv med all rätt starkt, och hon har fått en offentlig ursäkt från IFK:s styrelse. Och Sofia Bohlin, suppleant i supporterklubben Änglarnas styrelse, skrev på tisdagen ett inlägg på Facebook där hon skarpt kritiserade Linders ord. Hon har fått livligt medhåll från flera håll, däribland Änglarnas ledning och på supportersajten Alltid Blåvitt.

 

Med tanke på att en majoritet av Blåvitts supporters är män - många av dem yngre - lovar detta gott, både för framtiden och för IFK Göteborg. Debatten kan förhoppningsvis även leda till att män slutar försöka vara "skämtsamma" eller "galanta" på det här klumpiga sättet, åtminstone i offentliga sammanhang och helst även privata.

Det är alltid bättre att tänka först och tala sedan. Oavsett vad man vill säga.