Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

LEDARE: Högt spel för Sverigedemokraterna

AVGÖRANDE DOKUMENT. SD:s beslut om att utesluta Patrik Ehn och elva andra medlemmar, bland dem Ehns politiske sekreterare Daniel Rondslätt, kan få vittgående konsekvenser för partiledningen. Foto: Sven Lindwall

Att göteborgaren Patrik Ehn och elva andra medlemmar sparkats ur Sverigedemokraterna kommer knappast som en överraskning för någon utom möjligen Ehn själv. Motiven för hans uteslutning må vara formellt tillräckliga och begripliga, men att åtgärden är resultatet av en intern maktkamp står klart. Ehn tillhör den nationalistiskt inriktade så kallade bunkerfalangen, som har en hel del anhängare inom partiet - fler än vad partiledningen uppskattar.

Alla politiska partier har interna stridigheter, som inte sällan står mellan traditionalistiska kärnväljare och medlemmar som vill bredda väljarunderlaget genom att föra in nya idéer i partiprogrammen.

Vi har sett det hos Kristdemokraterna, där de ursprungliga frireligiösa och "gammelreligiösa" kärnväljarna varit mycket kritiska mot bland annat partiets allt öppnare hållning gentemot hbtq-personer. Vi såg det nyligen hos Centern, då kärntrupperna på landsbygden gick emot det radikala idéprogram som fördes fram av företrädare för den så kallade Stureplanscentern. Och vi ser början på vad som kan bli en intern strid i Moderaterna, sedan partiledningen börjat svänga i några kärnfrågor.

 

För SD handlar det om att partiledningen vill locka nya väljare genom "nolltolerans" mot rasism och de högerextrema åsikter som lanserades av ursprungsmedlemmarna då partiet grundades. Och det ska ske snabbt, före nästa val. Detta är alltså inget unikt. Två saker skiljer dock SD från de övriga riksdagspartierna:

Partiets uppgång i opinionsundersökningar bygger till icke ringa del på att det får sympatier från personer som är trötta på vad de kallar korrumperade och stelbenta politiker i de etablerade riksdagspartierna. Det är samma typ av väljare som gav Ny demokrati plats i riksdagen 1991-94, och dessa byter snabbt åsikter och partisympatier: NyD åkte ju ut efter bara en mandatperiod.

Sverigedemokraterna kan, lika lite som NyD, räkna med stödröster eftersom partiet står utanför de politiska blocken. De måste förlita sig på de egna sympatisörerna - av vilka en hel del alltså inte har några egentliga rötter i partiet.

 

När de därför gör sig av med högt uppsatta medarbetare som fått uttalat stöd från flera partidisktrikt - och det har Patrik Ehn - tar Jimmie Åkesson et al tveklöst en risk. Skulle agerandet leda till vikande opinionssiffror kommer de att få problem med att försvara sig mot bunkerfalangens anhängare internt, förutom att många "tillfällighetssympatisörer" kan tappa intresset för SD.

Flera frågetecken återstår att räta ut, till exempel om Patrik Ehn kommer att behålla de förtroendeposter han har, bland annat i Göteborgs kommunfullmäktige, och hur hans anhängare reagerar på att han uteslutits. Men SD:s ledning kan vara på väg att göra vad dess politiska motståndare inte lyckats med: att reducera sympatierna för partiet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!