Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karl-Henrik Sax

Karl Henrik Sax: Låt vargen yla

EU griper in. Regeringen har klantat till den svenska rovdjurspolitiken. Något som fått EU-kommissionen att hota med att gripa in - vilket är helt rätt.Foto: Frida Stahre
I dag är Vargens dag, utropad av vargvänner i Svenska rovdjursföreningen och Nordulv.
På måndag firas den mer traditionella Samefolkens nationaldag.
Mellan dem har ni hela infekterade striden om vargens plats i Sverige.
Att naturvänner och djurägare råkar i luven på varandra är naturligt, när vargens vänner består av människor som nyttjar skogen för sin fritid och fienderna av folk som är ekonomiskt beroende av djuruppfödning och köttproduktion.
Men det upprörda och hotfulla tonläget - som drabbat både vargentusiaster, skogsbönder, samer och tjänstemän från länsstyrelserna - borde vara helt onödigt.

Fast ilskan är begriplig eftersom regeringen klantat till rovdjurspolitiken. Därför hotar EU-kommissionen med att gripa in och bestämma. Det gör EU:s miljökommissionär Janez Potocnik alldeles rätt i.
EU stoppade licensjakten som regeringen tillät under ett par år. I stället har vi fått skyddsjakten - allra högst 25 vargar ska i år få fällas i Mellansverige.
Men skyddsjakten har hittills bara gjort röran värre och juridiskt ohållbar. Här är ett aktuellt exempel.
I Munkedal och Färgelanda söker jaktklubbar nu tillstånd att skjuta vargen som rev en hund i Kasebo norr om Munkedal i början av året. Några andra blodsspår - än att ha fredat sitt revir och möjligen sitt liv mot en inkräktare - tycks den ulven inte ha ställt till med.

Möjligen är han/hon ett fall för avskjutning, beroende på hur man tolkar reglerna.
Men jaktklubbarna går ett steg längre och anhåller om skyddsjakt därför att jägarna uppskattar att det nu finns minst tolv djur i området.
Då är frågan inte längre om skyddsjakt ska inskränkas till att avliva djur som ställt till bevisade problem för människors egendom - som EU-kommissionären tolkar ordet skydd. Utan om hur många vargar som ska få finnas inom ett begränsat område?
Förre miljöministern Andreas Carlgren fegade och försökte sitta på två stolar samtidigt. Resultatet blev platt politiskt fall mittemellan. När EU ingrep fanns därför ingen förberedd exakt plan på vad som krävs för att skyddsjakt ska beviljas.
Det öppnar nu porten för olika tolkningar på olika länsstyrelser. Med följden att staten riskerar tappa ännu mer kontroll på hur många vargar som ska tillåtas i olika delar av landet. Först i juni tänker Naturvårdsverket lägga fram klara riktlinjer.
Försöken att flytta vargar är fruktlösa, djuren söker sig tillbaka eller till nya revir. Statens alltför låga ersättning, för skyddsstängsel och rivna tamdjur, föder bara mera hat hos drabbat folk och leder till tjuvjakt.

Vargen måste få ta sin plats i Sverige som en naturlig del i det ekologiska systemet. Hundar kan gott hållas i band i vargskog. Särskilt blodtörstiga vargar bör få skjutas om det inte går att skydda sig mot dem på annat sätt. Och dagens miljöminister Lena Ek får strunta i att vissa människor aldrig blir överens.