Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Johan Wopenka

Wopenka: Måste diskutera massmedier

HOTADE. Det är lokaltidningarna och den övriga lokala bevakningen som i första hand hotas av massmediernas växande kris. Men än så länge har politikerna varit märkligt ointresserade av problemen.
Foto: Lennart Rehnman

De svenska massmedierna drabbas av slag efter slag i form av  nedskärningar och uppsägningar. Bara under de senaste månaderna: 100  tjänster bort på Stampen, 140 bort på TV4, minst sammanlagt 160 bort på  Sydsvenskan och Helsingsborgs Dagblad. Därtill kommer många mindre  varsel på olika tidningar. I de allra flesta fallen är det huvudsakligen  journalister som drabbas.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) menar att tidningarnas problem delvis är självförvållande, och till samma slutsats kommer en intern rapport som läckt ut från ärevördiga New York Times. Där konstateras att de stora mediehusen inte tog digitala medier på allvar då dessa började lanseras. Redaktionsledningarna var för långsamma, för självsäkra och allt för mycket fast i traditionellt papperstänkande.


I huvudsak sågs de digitala kanalerna främst som en ny distributionsmöjlighet. Det var ingen som räknade med att hela nyhetskonsumtionen skulle förändras så drastiskt, att de rubriker som säljer papperstidningarna inte är de samma som får flest "klick" på nätet och att köparnas läsvanor därmed snabbt förändrades.

Situationen är i dag så allvarlig att den beskrivs som ett rent demokratihot, inte minst därför att det i första hand är lokaljournalistiken som drabbas.

Redaktionsledningarna försäkrar att nedskärningarna ska kompenseras med bland annat synergieffekter som ska ge fortsatt god lokal bevakning. Det måste de säga, men de är själva väl medvetna om att den journalistiska kvaliteten givetvis kommer att märkbart sjunka. För samtidigt som antalet journalister minskar ökar deras arbetsbörda: det räcker inte längre med text och foto till en pappersupplaga, webben och mobilen ska ha sitt - gärna med tv-inslag därtill.


Lokaljournalistiken kommer inte att dö ut. Svåra olyckor, större evenemang, eventuella skandaler och annat kommer att uppmärksammas, om än i färre tidningar och kortare ordalag. Men hur går det med vardagsbevakningen av till exempel vad som sker i kommunal- och landstingspolitiken och hos olika lokala myndigheter? Hur ska lokaltidningarna hinna göra mer tidsödande reportage och grävarbete som kräver mycket arbetstid?

En lösning som diskuterats är ett förändrat presstöd, som fokuserar mer på tidningarnas innehåll än på deras upplagesiffror. GT:s ansvarige utgivare Thomas Mattsson - icke någon vän av presstödet - tycker i en krönika inte om förslaget, men menar att demokratihotet nu är så omfattande att det borde diskuteras.


Det är riktigt. Alla förslag som kan leda till att mångfalden i den offentliga debatten inte begränsas ännu mer, och till att myndigheternas roll och agerande fortsätter granskas, måste diskuteras. Och diskussionen måste ske också på det politiska planet, där det i dag är pinsamt tyst om saken.

Detta är något som allvarligt borde bekymra inte enbart mediehusen utan hela befolkningen, även politikerna själva, eftersom det faktiskt är ett samhällshot. Det är hög tid att debattera - och agera. Även om eller kanske hellre inte minst eftersom det är valår.