Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Johan Wopenka

Årets val blir en rysare - i riket och i Göteborg

Snart dags igen. I september ska vi rösta för riksdag, regionfullmäktige och kommunfullmäktige - samt i Göteborg även om trängselskatten. Fortfarande är mycket oklart, inte minst vad det gäller vilka partier som kommer att finnas i respektive församling efter valet.
Foto: Leif Jacobsson

Årets valstrid drog i gång på allvar i veckan med riksdagens partiledardebatt.

Ämnena var förutsägbara, och argumenten bjöd inte på några överraskningar.

Flera frågor förblev dock obesvarade, framför allt vilka partier som kan komma att ingå i nästa regering- oavsett vilket block som segrar.

Det rödgröna har ett betryggande försprång i opinionsundersökningarna, och håller det i sig får vi en regering ledd av Socialdemokraterna. S och Miljöpartiet kallar varandra "naturliga samarbetspartners", vilket inte hindrar att de står långt från varandra på en rad viktiga punkter. Ska ett samarbete bli verkligt måste båda parter backa i några hjärtefrågor, och främst Löfven lär få problem med att med sig hela sitt parti.

Vänstern har uppenbara förhoppningar om att få plats i en ny regering, men hittills har S varit kallsinniga. I stället har Löfven gjort en liten framstöt mot Folkpartiet, vilken dock avvisats. Men S och FP samarbetar med gott resultat i en rad kommuner, så möjligheten ska inte avskrivas även om den är liten.

Har Löfven problem har Reinfeldt det inte mindre. Moderaterna tappar, och såväl Centern som Kristdemokraterna balanserar på fyraprocentslinan: bägge kan behöva stödröster för att klara sig. KD har nu också abortmotståndarna och homofoberna i nya Kristna Värdepartiet att slåss emot. Dessa lär inte locka många väljare, men kan innebära att KD tappar ett par betydelsefulla tiondels procentenheter.

Alliansen behöver samtliga fyra partier om de eventuellt ska hålla de rödgröna stången. Och så har vi Sverigedemokraterna som en Svarte Petter i leken.

Vad det gäller Västsverige är opinionsundersökningarna få och små. I Västra Götalandsregionen är rödgröna enligt dessa i majoritet, men har fått mycket kritik på de områden som väljarna betraktar som viktigast: sjukvården och infrastrukturen. I SOM-institutets senaste västsvenska trendundersökning hade också de politiska sympatierna förflyttats något åt höger vid en mätning 2012.


I Göteborg är läget högst oklart. Mätningarna är som sagt små, och vi ska inte dra några vittgående slutsatser. Men en del tyder på att V och MP växer - dock inte på bekostnad av allianspartierna, de plockar i stället sympatier från S. Allianspartierna och Vägvalet ligger tämligen still, även om de mellan mätningarna rör sig någon procentenhet uppåt eller nedåt.

Men marginalerna är små, och om till exempel nybildade Öppna Göteborg - se artikel på GT:s ledarsida 15/1 - får mandat i kommunfullmäktige kan den lokala politiska bilden förändras.

Centern ska inte räknas ut än, partiet ramlade visserligen ur kommunfullmäktige förra valet, men fick endast 0,47 procentenheter sämre resultat än KD, som kom in. I vassen lurar även Feministiskt initiativ som vid senaste valet inte nådde några större siffror, men som har kapacitet att växa.

Det finns ytterligare ett stort frågetecken: de osäkra väljarna. Vid SCB:s mätning i november svarade cirka 18 procent att de inte höll på något särskilt riksdagsparti. En del lär bli soffliggare, men 18 procent är så pass många att de faktiskt kan avgöra valet. Hur många osäkra som finns i regionen och Göteborg är dock okänt.

Bara en sak är säker: det blir en spännande valsöndag 14 september, inte minst i Göteborg.