Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Hammarström: Släng inte Nationalnyckeln!

Foto: Lasse Linden

Häst- myrorna svärmar och de svarta trädgårds- myrorna springer över köksbänken och i plastekan har de tyska getingarna byggt ett präktigt bo.

Svartmyrorna och getingarna går an, de är inte harmlösa men ett slags samvaro är ändå möjlig. Håller man bara rent i köket tröttnar myrorna och getingarna ger sig av när de blir alltför störda, jag har nu vänt upp ekan och boet kommer snart att regna bort.

Men hästmyrorna är direkt skrämmande, det är de enda varelserna, förutom fästingarna, som jag saklöst dödar så fort jag kommer åt.

Fem flygande hästmyror har jag trampat ihjäl på kort tid och det är starkt oroande, under mina femton år i Södra Fjäll har jag sett sammantaget en eller två svärmande hästmyror men nu verkar det nästan som invasion - i andanom kan jag förnimma hur stockarna i huset redan tuggats till trämjöl.

I den senaste, men förhoppningsvis inte sista, volymen av Nationalnyckeln till Sverige flora och fauna, läser jag om hästmyran, eller exakt hushästmyran, vetenskapligt namngiven av Linnaeus 1758, Camponotus herculeanus, alltså den herkuliska kämpen:

"Trots att arten är storvuxen och vanlig i stort sett hela Norden märks den inte mycket, inte ens när den bosätter sig i trävirket i hus. Detta inträffar ofta och förorsakar då stora skador."

Jag har en gammal loge med stockar från artonhundratalet och där har de herkuliska trägnagarna varit bosatta länge, vissa stockar är helt pulvriserade och  måste bytas ut om det ska bli någon dans igen.

Den fjortonde volymen av Nationalnyckeln omfattar myror och getingar och kom lämpligt nog ut i början av sommaren just när samhällsbyggandet började.

Det finns 81 kända arter av myror i Norden och 51 getingarter och samtliga är presenterade i volymen, med bild och utförlig text, praktfullt som vanligt.

Det är just den storartade planen med Nationalnyckeln: att i ett enda gigantiskt verk beskriva och avbilda varje flercellig varelse i Norden; med andra ord att skapa ett Systema Naturae, fast i tillgänglig och vacker form, helt enkelt att fullborda Linnaeus.

Desto underligare då att detta verk har väckt ett sådant motstånd, och särskilt bland de forskare som arbetar i Linnés tradition.

Regeringen gav i höstas Rolf Annerberg, tidigare chef för Naturvårdsverket, i uppdrag att utreda det svenska artprojektet och den 1 juni överlämnade han sin rapport där han föreslog att utgivningen av Nationalnyckeln läggs ner.

Enligt utredaren kan pengarna användas till "mer angelägen forskning" och föreslår i stället att artkunskapen samlas i databaser och att man utvecklar applikationer för olika användare.

Appar i stället för böcker alltså, det är tydligen det som markerar angelägen forskning, att informationen förmedlas digitalt.

Det är inte bara bokverkets uråldriga analoga fason som sticker i ögonen, det är också det praktfulla utförandet. "Det är inte säkert att allmänheten har glädje av praktverk om slemmaskar" som DN:s vetenskapsredaktör Karin Bojs skrev från sin höga stol.

Just volymen om "Stjärnmaskar - slemmaskar" är annars kanske det bästa argumentet hittills för Nationalnyckelns fortbestånd: en förbluffande kunskapsrik och spännande berättelse om en fullkomligt okänd djurvärld.

Så vacker som den bara kan bli i ett praktverk.