Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Förbud måste backas upp av insatser

Csaba Bene Perlenberg menar att Göteborg är kluvet inför lagen mot tiggeri. Foto: Per Wissing
Csaba Bene Perlenberg. Foto: Expressen

Ny forskning från Göteborgs universitet visar på en kluven opinion om huruvida tiggeri bör förbjudas.

Imorgon tisdag publiceras den 66:e forskarantologin från SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Det är en matig publikation som årligen vänder och vrider på resultatet av föregående års SOM-undersökning, som undersöker de viktigaste frågorna inom den svenska samhällsdebatten. Den nya antologin har getts samlingsnamnet "Ekvilibrium", som enligt bokens redaktörer Jonas Ohlsson, Henrik Ekengren Oscarsson och Maria Solevid är en kommentar till den "tydliga obalans" som de menar sig se i flera av dagens samhällssektorer. Och redan nu har SOM-institutet släppt ett par aptitretare.

Just en sådan publicerades på midsommarafton då doktoranden Karin Zelanos kapitel "Ställd inför tiggeriet: Svensk samhällsopinion 2015" släpptes online. (För transparensens skull bör det här nämnas att Zelano sitter i redaktionsrådet för tidsskriften Liberal Debatt, som även undertecknad tillhör). Zelano, som skriver om hur välfärdsstater bemöter mindre reglerade delar av den fria rörligheten i sin doktorsavhandling vid Statsvetenskapliga institutionen vid GU, tar sig an resultaten i SOM-undersökningen från 2015 som för första gången ställde frågan till svenska folket om deras inställning till att förbjuda tiggeri.

Och svenska folket är kluvet: hälften vill förbjuda det. Starkast är stödet för förbud bland Sverigedemokraternas och Moderaternas sympatisörer. Undersökningen gör gällande att 31 procent tycker att det är ett "mycket bra förslag" att förbjuda tiggeriet, medan 18 procent tycker att det är ett "bra förslag". Men en femtedel, 21 procent, anser att det är ett "varken bra eller dåligt förslag". 14 procent menar att det är ett "dåligt förslag" och 16 procent tycker det är ett "mycket dåligt förslag". De som vill förbjuda tiggeriet känner bevisligen mer för frågan än för de som inte vill det.

Zelano påpekar att det finns stöd för ett förbud bland sympatisörer i alla partier, även Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ, även om de är i minoritet. Att det nu finns forskning som visar på hur stor andel som vill se ett förbud, gör att frågan troligen kommer att fortsätta att vara aktuell, inte minst i en post-brexit värld där den fria rörligheten i EU kommer att dominera samhällsdebatten under de kommande åren.

Karin Zelano ställer också frågan om ett förbud på sin spets då hon skriver att "... är prioriteringen att slippa se tiggare är ett nationellt förbud möjligen effektivt. Är prioriteringen däremot att människor ska slippa tigga, är andra medel att föredra."

Men det ena behöver inte utesluta det andra. Att förbjuda tiggeri innebär inte att man behöver avstå från sociala insatser för att bota orsaken, fattigdomen. Snarare tvärtom: ett eventuellt framtida förbud, som även är ett försvårande för tiggare, måste understödjas och kompenseras av stora systematiska insatser av den enkla anledningen att inga problem löses genom att endast förflytta dem geografiskt eller att enkom ägna sig åt symtommaskering.

I slutändan utmanar och undergräver tiggeriet stödet för den fria rörligheten. Att begränsa den fria rörligheten inom EU är knappast lösningen för att öka välståndet och minska ofriheten för utsatta grupper. Den fria rörligheten är heller knappast orsaken till EU-migranter tigger på svenska gator och torg.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!