Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

EU - sammanhållande kraft mot konflikter

Jasenko Selimovic (FP) - berör. Foto: Sven Lindwall

Tycker ni också att personvalskampanjerna inför EU-valet känns lite sliskiga? Kavajklädda politiker som skrattande tittar in i kameran, och någon fräsch slogan intill. Då ska ni googla en film som Folkpartiets tredjenamn, Jasenko Selimovic från Göteborg, har gjort.

 Det går inte att ta fel på vad hans drivkraft är; att kriget aldrig får bli verklighet igen. Vi som inte upplevt det får på någon minut en aning om hur det är att stå mitt i. Det räcker för att bli berörd.

Är man det minsta orolig för sina barns framtid, så går man och röstar i Europavalet om några veckor. Också om det känns som att EU är en överstatlig, elitstyrd apparat som bara har medfört elände. Sverige är en del av den apparaten, och att inte utnyttja sin personliga möjlighet att påverka, är kort sagt korkat - särskilt i en tid då högerextrema krafter mobiliserar ogenerat, i ett antal länder.

 

Att förhållandevis få svenskar bryr sig om Europasamarbetet är ett uttryck för att vi trots allt har det okej, lite som när skolbarn betraktar utbildning som småjobbigt. I länder där människor traumatiserats och förtryckts framstår möjligheten att plugga som något eftertraktat, liksom chansen att påverka demokratiskt. Annorlunda uttryckt blir det då lättare att se EU som fredsprojekt, och vilja stärka den aspekten.

Låter det som floskler? Det pedagogiska problemet är att kommunicera vikten av EU som sammanhållande kraft mot konflikter. Retoriken blir lätt till "fred på jorden"-svammel som är svårt att ta på allvar om man levt ett helt liv i välfärdssamhället. EU som fredsbygge låter abstrakt i svenska öron. För många blir det lättare att ta fasta på skäll och gnäll om att EU är en tvångströja som lurats på svenska folket.

 

Att det inte behövs egentliga kunskaper om varken juridik eller politik visade Sverigedemokraternas toppkandidat Kristina Winberg tidigare i år med plågsam tydlighet i en debatt med Marit Paulsen (FP). Att pålästa Paulsen körde över Winberg innebar dock inte att någon vann debatten, eftersom Winberg spelade på en känslomässig underdog-sträng som många EU-trötta väljare starkt sympatiserar med.

EU är en abstrakt, komplex och oöverskådlig materia för de flesta. För politikerna gäller därför att hitta en känslomässig tråd att dra i, och sedan presentera sin politik utan tappa fokus på varför man ska ha den. Att Sverigedemokraterna skickar människor med grunda kunskaper till Bryssel är ännu ett skäl att faktiskt använda sin röst. Dessutom gäller det att personkryssa. Det låga valdeltagandet i EU-valet ger personrösterna större genomslag på gott och ont.

Så, vem vill du välja? En person med politisk erfarenhet som upplevt krig, i Europa? Eller någon som ägnar sig åt diffust skällande på den europeiska byråkratin, på lösa, emotionella grunder?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!