Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ett plus ett måste alltid bli lika med nej till SD

Diskussion. Ulf Dalnäs, Sabine Pettersson, Mats Ericson, Fredrik Sjögren, Henrik Malmrot och Fredrik Sunnemark på Västsvenska Arenan i Almedalen.Foto: CSABA BENE PERLENBERG

Lärosätena är en viktig vaktpost mot populismen. Men skyddet är inte grundmurat.

ALMEDALEN. Temperaturmässigt finns det få hetare politiska perioder än just Almedalsveckan. Hata eller älska det - få lämnas oberörda av politikveckan i gotländska Visby. Elitismens rosédimhöljda mingel eller demokratiskt folkbildande? Både och, faktiskt. Väderprognoserna inför evenemanget, med molnighet som ledord, har därför fört med sig förhoppningar om en viss svalkande effekt för en vecka där just Nordiska Motståndsrörelsens närvaro under senare hälften rört upp känslorna. Lördagens regnoväder hotade att sätta tonen för en moloken tillställning. 

 

Öppningsdagens väder var på så vis bedrägligt. Att det svenska politiska sommarlägret ramades in av böljande blått hav och en lika lugnande blå, nästan molnfri himmel över gränder och besökare som en vädermässig filterbubbla, var inte nödvändigtvis till det fortsatta politiska klimatets fördel. Under söndagen var det förrädiskt lätt att blunda för verkligheten och vara positiv och till och med lite glad. Om lite över ett år kan förutsättningarna för det demokratiska samtalet se betydligt mörkare ut. 

 

Därför var det något av ett tidstecken att Västsvenska arenan, scenen för all things Västsverige i regi av en rad offentliga aktörer i regionen, slog upp portarna med Högskolan Västs seminarium "Den akademiska friheten och populismen". Det som inte allt för länge sedan sågs som ett akademiskt spörsmål är numera en högst reell, existentiell fråga. Dagen närmar sig då Sverigedemokraterna mycket väl kan få reellt politiskt inflytande både på nationellt och lokalt plan - och givet den systemhotande, Sverigefientliga retoriken mot bland annat ordningsmakten, den fria pressen och även mot akademin är så dags att diskutera hur de samhällsbärande institutionerna ska förhålla sig gentemot ett parti som i grunden inte tror på det liberala och öppna samhället.

 

Förändringens vindar kan gå snabbt. Lärosäten är trots allt politiskt styrda organisationer och i de flesta fall myndigheter med ett tydligt definierat uppdrag. Vad händer om grunduppgiften ändras och lärosätena ges auktoritära marschorder och forskningen politiseras med syfte att skilja på människor och politiska meningsmotståndare?

 

Akademins frågeställningar och demokratiska dilemma är knappast unika. För som Ung Vänsters ordförande Henrik Malmrot konstaterade under paneldiskussionen: "Högerpopulismen kommer inte stanna vid porten till universitet." I stort sett samtliga övriga samhällssektorer brottas eller kommer att brottas med liknande frågeställningar framöver. En polismyndighet som blir till ett repressivt maktinstrument i stället för att vara i medborgarnas och rättssäkerhetens tjänst? En sjukvård som ger annan eller ingen vård överhuvudtaget till medborgare med utländsk bakgrund? Ett rasbiologiskt institut? 

 

Akademin, som knappast har varit förskonad från politisering vare sig historiskt eller i nutid, är trots allt ett hot mot den grövsta populismen alldeles oavsett kulör. Samtidigt verkar dess fakta och vetenskap vara verkningslöst mot en ideologi och metod som får kraft och växer av dess blotta moteld. När grundläggande, objektiv fakta blir politiskt brännmärkt undermineras den samhällsbärande begreppsapparaten.

 - Kunskap tar tid, det måste vara långsiktigt, sade idé- och lärdomshistorikern Fredrik Sunnemark (Högskolan Väst) och menade inte utan viss poäng att politiken bör anpassa sig till akademins tempo. 

 

Men tiden håller på att ta slut. Det brådskar med att sakta ner utvecklingen.

 

Fil dr i statsvetenskap Fredrik Sjögren vid Högskolan Väst menade att det behövs en återanpassning, en återställare:

 - Det har skett något i de politiska diskussionerna de senaste årtiondena att man tar forskning på mindre allvar, att man misstänkliggör forskning som kommer med resultat som inte bekräftar politiken.

 

Ordföranden för Sveriges universitetslärare och forskare, SULF, Mats Ericson menade att en viktig del i kampen mot populismens hänsynslösa avfärdande av evidens till förmån för filterkänslor kräver ett förnyat fokus: 

 - Att vara akademiker är att lära ut skepticism. Det är vår huvuduppgift. Ska jag vara självkritisk så tror jag att vi måste lära våra elever att vara ännu mer skeptiska.

 

Samtidigt är det just skepticismen i populistskrud som fräter sönder demokratin. Skepticismen och den aggressiva aversionen mot fakta och institutionernas tolkningsprivilegium har visat sig vara ett virusliknande fenomen som inga penicillin-liknande argument eller bevis rår på. Den konstruktiva skepticismen lyser med sin frånvaro inom såväl höger- som vänsterpopulismen. Den enda fakta som ses som objektiv, som paradoxalt nog tas som intäkt för den egna politiska linjen, anses mörkas, antingen av akademin eller av myndigheter. Att det finns få aktörer som är så provocerande för populister som just akademin har hittills inte varit till den liberala demokratins fördel. Kunskap och fakta blir egalt när högerpopulismens mål inte är att ha rätt utan att få rätt. 

 

Lärosätena är viktiga vaktposter mot populismen. De är dock inte starkare än den politik som styr dem. Det är dags att åter väcka frågan om den högre utbildningens autonomi. 

 

Även framöver måste ett plus ett bli lika med inget inflytande för högerpopulister. 

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.