Debatten en fråga om politisk trovärdighet

DEMONSTRATION. Det är sällsynt - kanske unikt - att Göteborgs politiker och en stor andel av deras väljare står så långt från varandra som i debatten kring folkomröstningen om trängselskatten. Vilket bevisades bland annat vid en demonstration i februari i år. Foto: Anders Ylander
Foto: Anders Ylander

Den aktuella debatten kring en folkomröstning om trängselskatten håller på att utvecklas till en helt annan fråga: om Göteborgspolitikernas trovärdighet och – anser många – väljarförakt.

När förslaget om trängselavgift ursprungligen framfördes var inte motståndet särskilt stort. Planerna presenterades i svepande ordalag, Socialdemokraterna utlovade en folkomröstning och det talades luddigt om att avgiften skulle gälla "centrala Göteborg". Men av folkomröstningen blev intet, och betalstationerna ligger i dag långt från själva centrum.

Det kan knappast sägas vara riktigt demokratiskt handlagt. Resultatet har alltså blivit ett krav om folkomröstning, och politikernas motstånd mot detta har lett till ökade protester mot trängselskatten samt – som en följd – att kravet på en omröstning växt sig än starkare.

P4 Göteborg och Västnytt presenterade i går en opinionsundersökning, enligt vilken 59 procent av 1 000 tillfrågade vill ha en folkomröstning. Bara 34 procent säger nej till den, 7 procent säger "vet inte".

Därtill kommer en enkät på GT.se där 1 599 läsare svarade. 84 procent säger sig vara beredda att byta partisympatier på grund av trängselskatten. 14 procent säger nej till detta, 2 procent "vet inte".

Givetvis ger varken opinionsundersökningen eller enkäten en helhetsbild av göteborgarnas åsikter, men väl en tydlig fingervisning.

Det gör även de bloggar och chattar på nätet som diskuterar trängselskatten. Många av dem som yttrar sig där betonar att de inte är emot trängselskatten som sådan - däremot är de starkt irriterade på den kommunalpolitiska hanteringen av frågan, men även på bland annat betalstationernas placering och det "nej" till en folkomröstning på flera partier uttalat.

GP:s ledarsida hävdar att ett nej till trängselskatten skulle ge "oöverskådliga konsekvenser". Det ekar välbekant av ordvalet i stadskansliets tjänsteutlåtande. Men GP undviker att tala om att det finns alternativa finansieringsmöjligheter - som aldrig utretts eller diskuterats seriöst: "det finns i dagsläget inga konkreta och utredda förslag", som stadskansliet försiktigt formulerar det.

Att samma typ av finansieringsfråga löstes på ett helt annat sätt i Malmö – genom en försäljning av kommunens ägarandel i Sydkraft – nämns inte. Om en liknande lösning hade fungerat i Göteborg vet vi dessvärre inte, eftersom ingen ansvarig brytt sig om att granska den. Det handlade om färre miljarder i Malmö: å andra sidan finns det i dag inte någon svensk kommun som äger lika många bolag som Göteborg.

Det är tveksamt om det tidigare funnits någon fråga där Göteborgs politiker och ett stort antal av deras väljare stått så långt från varandra. Däremot råder ingen tvekan om att de politiker som nu envetet kämpar emot en folkomröstning paradoxalt nog framstår som trängselskattens värsta fiender.