Sverige har en liten befolkning, som bor glest. Vi är en utkant av Europa och har fått lära oss att geografin är en konkurrensnackdel. Vi har i stället skog och malm att erbjuda, samt forskning och gediget kunnande inom exempelvis fordonsindustri, IT och läkemedel. Sådan kunskap kan snabbt flyttas. I slutändan är det förmågan att minimera avstånd, såväl fysiska som mentala, som bestämmer om jobben ska stanna och utvecklas i Sverige.
Arbetsmarknaden regionaliseras alltmer. Företag vill inte leta arbetskraft och underleverantörer världen över om de inte måste. Goda kommunikationer gör det enklare att snabbt och billigt utveckla verksamheten. Omvänt vill arbetskraften inte flytta om det går att pendla med rimliga restider. Med bättre vägar och mer flexibel kollektivtrafik ökar möjligheterna för naturnära boende.
Arbetsmarknaden och vardagen blir alltmer regional enligt en växelvis logik. Det långsiktiga arbetet med kompetensförsörjning genomförs i allt större regioner. Kraven på utbildningssystemet måste följa efter. Kommungränsen är inte längre styrande för vilken utbildning den enskilde väljer eller var företaget inom kommunen söker arbetskraft. I stället sker en regionalisering i fråga om utbildning, jobb och karriärvägar som är sund, nödvändig och helt avgörande för konkurrenskraften. Mot den bakgrunden är det märkligt att frågan om regionalisering av de politiska strukturerna har avsomnat i Sverige.
Kommunerna är fångar i statligt godtycke och staten är hänvisad att styra genom ett gytter av små kommuner utan egna manöverutrymmen. Vi duttar med småpengar mellan staten och kommunerna, men ingen har kraft att föreslå åtgärder för verkligt ökad konkurrenskraft.
Högskolor och universitet har fått order att omvandla studenter till arbetskraft av världsklass. Syftet är att stärka konkurrenskraften så att vi långsiktigt kan upprätthålla och utveckla välfärden. Men kommunerna och lärosätena har fokus på utbudet och har inte det direkta ansvaret för behovet på arbetsmarknaden.
Nu ropar EU på sina medlemsstater att lyfta fram regionala styrkeområden genom specialisering. Samtidigt håller den svenska regeringen andan för att inte dras med i Eurokrisen. Kanske kan bakbundna kommuner hjälpligt dra runt välfärden ett tag till. Men risken är stor att omoderna politiska strukturer blottar våra konkurrensnackdelar i stället för att lyfta fram styrkor. Regeringen bör bryta dödläget och föreslå regioner i hela Sverige, som har mandat och handlingsutrymme att varaktigt stärka den svenska konkurrenskraften.
Katarina Erlingson
är regionråd Region Skåne (c)
Kristina Jonäng
är regionråd Västra Götalandsregionen (c)
