Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Zeqirajs avhopp borde skrämma Demokraterna

Demokraterna borde ta Jahja Zeqirajs avhopp för vad det är, en varning.Foto: HENRIK JANSSON
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida.Foto: NORA LOREK

Jahja Zeqirajs avhopp från Demokraterna ger kritikerna rätt. Partiet vet inte vad det vill.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Det finns ju ingen manual kring att lämna ett parti.

 

Så sade Jahja Zeqiraj förra våren då han samtalade med GT:s ledarsida i en opinionsintervju. Då hade det gått två månader sedan han lämnat sitt 22-åriga medlemskap i Socialdemokraterna bakom sig och på kuppen inlett en ny politisk karriär som ett trumfkort för nystartade Demokraterna.

 

Avhoppet från Göteborgs dåvarande maktparti till uppstickarpartiet var en starkt bidragande faktor till Demokraternas valsuccé. Martin Wannholt, då politisk vilde och utesluten från Moderaterna, fick en blocköverskridande trofé att erbjuda göteborgarna. Att Zeqiraj, till skillnad från Wannholt, självmant lämnade sitt förra parti var en förtroendehöjande insats för Demokraterna.

 

Ett och ett halvt år senare väljer Jahja Zeqiraj att lämna även Demokraterna. Nu borde det onekligen finnas tillräckligt mycket stoff för att skriva en manual om hur man lämnar ett politiskt parti.

 

Till flera lokala medier säger han att anledningen till att han nu hoppar av både sitt stadssekreteraruppdrag och sin plats i kommunfullmäktige är att Demokraterna inte mäktat med att hedra Göteborgarnas förtroende. Från noll till näst största parti har Demokraterna självmant gjort sig till en irrelevant kraft genom att sätta sig på samma avbytarbänk som Zeqiraj under förra våren menade att Socialdemokraterna skulle gynnas av att nöta.

 

Demokraterna visste hur man skulle vinna ett val, men var totalt oförmögna att handskas med den valseger som togs ut i förskott. 

 

Jahja Zeqirajs besvikelse torde delas av samtliga de som röstade för partiet i förra höstens kommunval. I kommunstyrelsen har partiet mest varit besatt av att förhala ärenden genom ideliga bordläggningar. I olika facknämnder och stadsdelsnämnder har partiet ofta sökt att helt undvika ansvar genom att lägga ner sina röster och i fullmäktige är det ingen som riktigt vet var partiet håller till på den ideologiska kartan.

 

En del av anledningen till att Demokraterna inte får något vettigt utfört eller ens verkar vilja något överhuvudtaget är för att partiet inte är ett riktigt parti. Visst finns det en förening med partistyrelse och stadgar, men varken partiföreträdare eller medlemmar verkar särskilt intresserade av att instifta ett riktigt partiprogram. Det omöjliggör långsiktighet  när partiledningen därmed får en frihet att tycka lite ditten och lite datten om olika saker utifrån dagsform. 

 

Precis som Jahja Zeqiraj verkar antyda behöver Demokraterna mogna för att kunna tas på allvar som en politisk rörelse. Att säga nej eller vara automatiskt motvals är inte att vara en seriös, konstruktiv politisk aktör. Göteborgarna förtjänar partier som faktiskt vill något, och som inte ägnar sin politiska verksamhet åt att peka finger åt vad man anser vara andra partiers tillkortakommanden. 

 

Demokraterna gör rätt i att tolka Jahja Zeqirajs avhopp för vad det är – ett varningstecken om framtiden. Först hoppar politiker av. Sedan lämnar väjarna.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.