Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Västsverige behöver en aktiv rymdpolitik

Finns det någon svensk rymdpolitik? Foto: JIN LIWANG/STELLA PICTURES
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

Moderaterna i Göteborg trycker på för en mer aktiv rymdpolitik. Västsverige inväntar regeringens svar.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

 – Det känns som att titta på helvetets portar, på slutet av tid och rum (Heino Falcke från Event Horizon Telescope).

 

Gårdagens vetenskapliga genombrott kunde inte kläs i nog med dramatiska ord. För första gången någonsin kunde mänskligheten se ett så kallat svart hål, en imploderad stjärna i slutet av sin livstid, med egna ögon. Detta efter att åtta radioteleskop i Event Horizon-projektet kunde visa en suddig bild vars objekt kan spåras till stjärnbilden Jungfrun i galaxen Messier 87, 55 miljoner ljusår ifrån vår egen planet. 

 

Fenomenet är större än hela vårt solsystem med en massa som är 6,5 miljarder gånger solen. Proportionerna är svindlande. 

 

Gravitationen i ett svart hål fångar ljus och strålning och all annan materia. Att vi överhuvudtaget kunde få se en första glimt, i en global presskonferens som hölls på sex platser runtom i världen samt i en artikel i Astrophysical Journal Letters, var på grund av det damm och de gaser som omger den döende stjärnan. Och på grund av ett omfattande internationellt samarbete.

 

Det historiska bildavslöjandet sätter därmed inte bara ljus på en avlägsen himlakropp utan även på den svenska rymdindustrin och rymdinfrastrukturen. En del av teleskopkraften utgörs av nätverket Lofar, som Onsala rymdobservatorium med flera rymdteleskop söder om Göteborg är en del av. Driftsansvarig är Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers tekniska högskola i Göteborg.

 

Onsalas rymdverktyg är dock inte Chalmers största öga och öra mot rymden. Det återfinns i Sydafrika i form av en radiomottagare som är en del av ett större projekt där radiotysta platser i Afrika och Australien ska ge oss helt nya möjligheter att studera miljontals galaxer på miljontals ljusårs avstånd.

 

Från Onsala till Göteborg till Sydafrika till världen – till 55 miljoner ljusår bort. Inför sådana avstånd definieras mänsklighetens egen plats i ett okänt mörker. För vissa ger det tröst, för andra en omättlig hunger på att veta mer bortom det vi ens kan föreställa oss. Och för vissa ger det, rent konkret, mat på bordet. För några år sedan konkluderade Riksrevisionen att mer än hälften av alla jobb inom den svenska rymdindustrin återfinns i Västra Sverige. 

 

Rymdindustrin är en högteknologisk sektor som tillsammans med spjutspetsforskning förtjänar ett betydligt större engagemang från politiken – inte minst givet att många delar av rymd- och även flygindustrin är essentiella för att kunna bekämpa och mildra klimatförändringarna tack vare ny teknik och nya upptäckter samt insamling av värdefull rådata.

 

I måndags väckte riksdagsledamoten Marie-Louise Hänel Sandström (M) från Göteborgs valkrets i en interpellation till forskningsminister Matilda Ernkrans (S) frågan om vad regeringen egentligen vill med sin rymdpolitik. Rymdstyrelsen inväntar direktiv från regeringen och den svenska rymdlagen har 37 år på nacken. 

 

Västsverige – och universum – ser fram emot svaret. Förhoppningsvis återfinns inte regeringens rymdpolitik i ett svart hål.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!