Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Varför vill regeringen inte bli europeisk rymdmakt?

Esrange i Kiruna är unikt i Europa. Foto: SSC
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

Inte ens statliga Rymdstyrelsens generaldirektör orkar hålla skenet uppe: Svensk rymdindustri är i ett ”extremt läge”.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Den gångna helgens firande av den första månlandningen för 50 år sedan riktade även strålkastarljuset mot Sveriges bidrag till mänsklighetens strävan att förstå universum. Tacksamt nog handlade medierapporteringen om mer än endast att de svenska Hasselbladskamerorna var ett viktigt bidrag till Nasas historieskrivning och vår kollektiva förståelse för sprängkraften i frukterna av mänsklig nyfikenhet. 

Regeringens bristande intresse för en rymdsektor som enligt amerikanska CBS News omsatte 415 miljarder amerikanska dollar under förra året, uppmärksammades bland annat av Göteborgs-Posten i helgen. Precis likt denna ledarsida noterade i samband med Almedalsveckan nyligen, illustrerade GP på nyhetsplats hur illa ställt det är.

 

Över hälften av de 12 000 svenska jobben inom den svenska rymdsektorn är placerade i Västsverige, främst i Göteborg och Trollhättan. Företag som Ruag Space, GKN Aerospace och Omnisys utgör tillsammans med forskningen på Chalmers kluster som skapar förutsättningar för mindre företag. Men branschen larmar nu öppet om att det finns en uppenbar risk att de internationella åtagandena, som är en förutsättning för den svenska rymdindustrin som agerar på en global marknad, riskeras om regeringen inte ökar Rymdstyrelsens anslag.

 – Det här är en allvarlig situation, det finns ett kroniskt problem i att anslagen i princip har legat stilla de senaste 20 åren, medan marknaden växer oerhört. Medan ambitionerna ökar i Europa ser det ut som att Sverige vid kommande ministermöte har låga ambitionsnivåer, menade Hannes Borg vid GKN Aerospace i Trollhättan i GP.

Inte ens Rymdstyrelsens egen generaldirektör Anna Rathsman orkar hålla masken uppe: 

 – Så här tufft läge har det inte varit tidigare – det är ett extremt läge.

 

Branschföreträdare bedömer att svenska jobb inom rymdsektorn är hotade. Inte minst på Västkusten. Det hade inte behövt vara så. Sverige har i dag helt unika förutsättningar för att med relativt lätta medel göra sig till en europeisk stormakt inom rymdindustrin. I dag saknar Europa möjligheten att skjuta upp både forsknings- och kommersiella satelliter och raketer på sin egen kontinent. I stället måste den europeiska rymdsektorn främst förlita sig på privata amerikanska operatörer eller Ryssland. Indien och Kina jobbar hårt på att komma ikapp. 

Den eftersatta svenska rymdbasen Esrange i Kiruna skulle kunna bli navet för en teknologisk spjutsspetssektor där behovet av kommunikation och mätinstrument från rymden växer för varje dag. Inte minst klimatkampen är beroende av tillförlitlig data från rymden. Det statliga svenska rymdbolaget SSC uppger själva att de skulle kunna börja skicka upp små moderna satelliter redan 2021 om regeringen pytsar in de nödvändiga medlen. 

 

Men det brådskar. Kan inte Sverige ta täten nu finns det andra aktörer, privata som nationsägda, som skyndar sig för att knyta till sig viktig forskning, privata investeringar och kompetens. Kapacitetsbristen är också en kapplöpning. Att Sverige redan i dag har en infrastruktur i norr som kan utvecklas är en klar fördel - om regeringen har vett att ta tillfället i akt.

Det finns de som undrar om det finns liv på andra planeter. Den svenska rymdindustrin undrar om det finns liv i regeringens rymdpolitik.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida