Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Varför vill inte Demokraterna bli ett riktigt parti?

DEMOKRAT. Martin Wannholt är partiledare för Demokraterna i Göteborg, succépartiet som helt saknar ett partiprogram. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

Demokraterna saknar ideologisk ryggrad. Utan visioner, värderingar eller politisk filosofi är partiet öppet mål för den som vill styra och ställa efter eget behag.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Demokraterna i Göteborg är en sensation inom modern svensk politik. Inte sedan Junilistan i EP-valet 2004 har ett nybildat svenskt politiskt missnöjesparti varit så framgångsrika. På rekordtid, under ett år, lyckades Martin Wannholt, utesluten ur Moderaterna, tillsammans med flera andra lokalpolitiska profiler från bland annat Miljöpartiet och Socialdemokraterna, bilda ett kommunpolitiskt protestparti som blev andra största parti i rikets andra största stad, med nästan 17 procent i höstens kommunval.

 

Efter valnattens segervrål har inget riktigt gått partiets väg. Med alliansen blev det inget samarbete - inte heller med Socialdemokraterna, även om rätt långt gångna försök gjordes. Trots att arbetet med Västlänken påbörjats så har partiet varit helt oförmöget att frigöra sig från faktum.

 

Valsuccén har blivit förbytt i självvald politisk isolering och på många håll i stadens stadsdelnämnder har partiets representanter varken sagt bu eller bä. I stället har demokrater över hela Göteborg bitvis avstått från att rösta och lagt ner sina röster i omröstning efter omröstning. Den politiska urkraft som minsann skulle rädda Göteborg från alla andra politiska partier och politiker som avfärdades som unisont inkompetenta verkar ha lutat sig tillbaka. Partiledningen verkar i stället vara rätt nöjda med sina kommunalrådsposter och politiska sekreterare i Stadshuset.

 

Ingenting tyder i dag på att Demokraterna vill bli ett riktigt parti. Fortfarande ett år efter partiets bildande saknas ett partiprogram. Vilka värderingar Demokraterna grundar sin verksamhet på är okänt. Vad partiet är mot är mer välkänt än vad det är för. I stället hänvisas det konstant till en ”att göra lista” och förra årets kommunala budgetförslag – som om det skulle förklara vilket slags parti Demokraterna är. 

 

Men att-göra-listor och budgetförslag säger ingenting om vad för politisk filosofi som definierar rörelsen. Det är bara teknokratiska uttryck för dagsaktuella prioriteringar och gör inget för att tydligt definiera några långsiktiga politiska visioner. Det förklarar varför Demokraterna helt skamlöst har fört samtal både med det borgerliga blocket och Socialdemokraterna. När man saknar ideologisk ryggrad går det att göra vilka slags politisk-akrobatiska konster som helst.

 

Frånvaron av en ordentlig politisk förankring gör Demokraterna till ett principlöst parti samtidigt som Demokraterna därmed blir en realpolitisk, flexibel kraft. När man inte har djupa rötter i ett visst block eller en lång historia står det partiet fritt att byta fot på en femöring och navigera helt fritt som det passar för stunden. Därmed saknar partiet många av de mentala blockeringar som andra partier kämpar med – att tvingas nytolka gamla sanningar och finna sig själv i nya tider. 

 

Kortsiktigt är frånvaron av partiprogram strategiskt tacksam. Det blir svårt för partiets kritiker att kritisera det när det inte finns något konkret att kritisera. För väljare som inte är intresserade av ideologi blir det lätt att projicera nästan vilka förhoppningar som helst på en innehållslös yta. 

 

Långsiktigt riskerar frånvaron av partiprogram att bli en utmaning för partiet den dagen Martin Wannholt kastar in handduken eftersom identiteten för partiet följer med grundaren ut genom dörren. Redan i dag gör det att partiet blir alldeles för lättstyrt eftersom partiledningen inte behöver följa några riktlinjer förutom sina egna nycker och infall. Värderingarna och ideologin blir till vad än partiledningen bestämmer att det är för stunden. 

 

Ointresset att på allvar låta medlemmarna anta ett bärande och vägledande grunddokument som partiets ledande representanter har att rätta sig efter, något som alla andra partier har oavsett om det kallas för partiprogram, idéprogram eller något liknande, gör partiet som kallar sig för Demokraterna till ett tveksamt demokratiskt projekt. Utan en politisk kompass går det att ta ut riktningen åt vilket håll som helst. 

 

Ikväll håller partiet årsmöte. Antagandet av ett partiprogram står inte på dagordningen.

Martin Wannholt, partiledare för Demokraterna. Foto: NORA LOREK

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.