Csaba Perlenberg

Vänsterns Mad Max-fantasier

Snustorrt. Detta är Göteborg, om man får tro Vänsterpartiet.
Foto: DIGITAL VISION.

Att yra om mänskliga rättigheter som svepskäl för att genomdriva befängda politiska vansinnesprojekt är knappast förtroendeingivande.

Göteborg är en torr och eländig öde öken, ödelagd av den elaka kapitalismens utsugande natur, där människors grundläggande mänskliga rättigheter till vatten inte tillgodoses. Där kan vi med gott samvete tala om en ordentlig systemkollaps. Och än värre: Vi talar inte heller om en apokalyptisk, avlägsen framtid. Vi talar här och nu. Västkusten är rena rama Mad Max-världen, där varje vattendroppe är en tår över världens torrhet. Sanden blästrar obarmhärtigt ned vår medmänsklighet till en omtankens ökenvandring. 


Så är det i alla fall nästan om man lyssnar på Vänsterpartiet i Göteborg. En sådan världsbild leder till hägringar i horisonten. Nu är Jöran Fagerlund ingen Mad Max, stridande för överlevnad och människors rätt till vatten i ett apokalyptiskt ökenlandskap. Och ändå: Som ordförande i Kretslopps- och vattennämnden har han gett sig tusan på att strida för mänsklighetens rätt till överlevnad. Det verkar vara för tråkigt att sköta nämndens riktiga arbete. Det vill säga avlopps- och avfallshantering och vattenledningssystemet. Därför vill Vänsterpartiet och Fagerlund skapa 100 kommunala vattenposter. GT:s ledarsida har tidigare skrivit om det makabra projektet i ledarkrönikan "Vänsterpartiet trampar vatten".


Förslaget är så onödigt att förvaltningschefen kände sig tvungen att offentligt markera mot sin ordförande genom att i ett särskilt protokollyttrande slå fast att Vänsterpartiets iver hotade budgeten.


Vilket behov som föreligger för kommunala dryckesposter är högst oklart. Förslaget är inte behovsprövat. Viktigast verkar Fagerlunds viktiga MR-kamp vara. Så länge Fagerlund kan stå på barrikaderna och arbeta på sitt politiska varumärke är det inte så viktigt att undersöka om kommunala vattenposter faktiskt behövs. Vänsterpartiet har ju bestämt att det inte handlar om behov, utan om en service - som ingen efterfrågar.


Samarbetspartnern Socialdemokraterna är måttligt roade av vänsterns våta drömmar om kommunala vattenposter. På kommunfullmäktigeledamoten tillika den nya nationella vindkraftsamordnarens Cecilia Dalmans Eek blogg garrotteras delen i det egna inriktningsdokumentet för 2017 gällande 100 nya vattenposter med att det inte är ”särskilt smart”. Dalman Eek: "Möjligen en vällovlig ambition, men knappast rimligt eller ekonomiskt välbetänkt. Här har mina kompisar i VA-nämnden inte tänkt sig för.” Dalman Eek har förvisso ingenting emot att sätta upp fler vattenposter i takt med att nya utegym, idrottsplatser och lekmiljöer byggs. Men hon vill att det görs ”… i en takt som inte resursmässigt hotar arbetet med att förnya lednings- och anläggningssystemet." Och mycket riktigt: Vänsterpartiets förslag har dränkts efter kritiken. Nu ska det "bara" byggas 20 kommunala vattenposter under 2017.


På Twitter redogör Fagerlund för anledningen till "satsningen". Att erbjuda gratis vatten är viktigt då "Kommersialiseringen av det offentliga rummet är ett reellt problem eftersom det exkluderar arbetarklassen." De som menar att vänstern övergett klasskampen för identitetspolitiken kan finna tröst hos Jöran Fagerlund. Men Fagerlund förväxlar klasskamp med röstfiske.


Väljarna bör stänga av kranen till Vänsterpartiets inflytande.