Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Vänstern lägger sig platt för hamnarbetarna

Foto: ADAM IHSE / TT NYHETSBYRÅN
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida.
Foto: NORA LOREK

Vänsterpartiet vill ge Hamnarbetarförbundet carte blanche över politiken. Det är lika riskfyllt som oansvarigt.

På måndag träffar medlarna de olika parterna i hamnkonflikten. På onsdag drabbar parterna samman i strejk och lockout. Ett annat scenario är i dagsläget svårt att se, givet Hamnarbetarförbundets orimliga krav på lokala överenskommelser och upphävande av den svenska modellen – där hamnarbetarna i praktiken yrkar på att avtalet mellan arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar och Transportarbetarförbundet ska urholkas.


Att ett fackförbund försöker sabotera den svenska modellen på det sätt som Hamnarbetarförbundet gjort, och försöker utpressa arbetsgivaren till att böja sig för deras krav trots att arbetsgivaren tagit sitt ansvar och tecknat ett kollektivavtal om än med ett annat fackförbund, har lett till den mest infekterade arbetsmarknadskonflikten i modern svensk tid. 


I Göteborg applåderas sabotaget av Vänsterpartiet. I olika omgångar har partiet uttalat sitt stöd för ett bråkigt fack vars agerande lett till stora konsekvenser för svensk välfärd och ökade utsläpp på grund av fler och längre landtransporter. Den uppmuntran som Vänsterpartiet har gett Hamnarbetarförbundet har i och för sig varit rätt isolerat – men symbolvärdet har varit ovärderligt. Medan alla andra politiska partier inser orimligheten i att ett fack gång efter annan tillåts lamslå svensk hamnexport, hejar Vänsterpartiet ivrigt på som om det vore första maj. Vänsterpartiets vurmande för Hamnarbetarförbundet får relationen mellan Socialdemokraterna och LO att se ut som USA och Sovjet under Kalla Kriget.


Vänstern har tidigare propagerat och nyligen motionerat för att hamnen helt ska återkommunaliseras, ett vanvettigt förslag där V drömmer om ett politiskt styre där de röda kan styra hamnen från båda sidor arbetsgivare och arbetstagare. I en fullmäktigemotion försöker partiet ge bilden av att danska APMT har drivit en aggressiv personalpolitik – men det fack som faktiskt har ett huvudavtal, Transport, har inte bråkat tillnärmelsevis i samma omfattning som Hamnarbetarförbundet. Dock har man larmat om missförhållanden, som Transportarbetaren har rapporterat om. 

Men inte kan väl Vänsterpartiets ensidiga stöd för Hamnarbetarförbundet vara en strategisk solidaritet med tanke på att Transport är ett LO-förbund och därmed nära förbundet med socialdemokratin?


Fjäskandet för bråkfacket tar sig ständigt nya uttryck. I dagarna meddelade Vänsterpartiet i Göteborg att de vill att Göteborgs hamn ska säga upp avtalet med Sveriges Hamnar och söka samarbete med en annan arbetsgivarorganisation. 


Anledningen? 


Att Sveriges Hamnar har haft mage att inte gå Hamnarbetarförbundet till mötes.


Initiativet är skandalöst och förvandlar politiken till en plakatverkstad där Vänstern lägger sig helt platt för Hamnarbetarförbundet samtidigt som V gör sig själva till en lobbyverksamhet för ett särintresse. I stället för att ta frågan på allvar vill Vänsterpartiet ge den konfliktsökande parten carte blanche över en fråga som ytterst påverkar rikets välmående. Det är inte ett givande och tagande, en ömsesidig kompromiss. Det är utpressning.


Illvilligheten är långt värre än tidigare plojtramsförslag som kommunala vattenposter eller barnslig obstruktion gentemot valfrihetsreformen LOV. Att göra sig själv till den parlamentariska grenen av ett fackförbund som tar varje tillfälle att undgå en kompromiss är också att helt ställa sig vid sidan av ett seriöst samtal kring en allvarlig konflikt.


Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.