Csaba Perlenberg
OPINION. Om pandemin borde ha lärt oss något är det att beredskap inför kris och samhällsomstörtande hot är A och O. Inte bara ska det finnas stabila teoretiska planer som kan sjösättas och verkställas omgående vid behov, det måste finnas praktiska förutsättningar att ta sig an de problem som manifesterar sig. Detta innebär övade förmågor som arbetar målmedvetet och erfaret i syfte att avvärja, besegra eller mildra de skador som uppstår till följd av naturkatastrofer, den globala uppvärmningen, olyckor, terrordåd eller väpnade hot och direkta angrepp från främmande makt.
I Göteborg höjs nu infantil kritik från vänster flanken efter att regeringen gett Försvarsmakten tillstånd till kraftigt utökad övningsverksamhet i södra skärgården, helt i enlighet med de behov och rekommendationer som försvarsberedningen fastslagit. Grith Fjeldmose (V), oppositionsråd för Vänsterpartiet, menar i Göteborgs-Posten att ”Det är orimligt att regeringen godkänner militärövningar i skärgården” (19/2). Hela den rödgrönrosa samlingen är motståndare till övningsverksamheten.
Förändringen innebär att Försvarsmakten äntligen får en rimlig chans att försvara Västkusten. Tidigare dagars ofattbara restriktioner om endast 20 dagars övningsverksamhet per år utökas nu till 115 dagar och 70 nätter per år. Men för Vänsterpartiet är 20 dagars övning 20 dagar för många.
Vänsterpartiets kritik baserar sig inte på en till verkligheten nära anhörig analys. I försvarsberedningens rapport ”Värnkraft” som levererades för två år sedan, och som ligger till grund för inriktningen av Sveriges militära förmåga fram till 2025, fastslås det klart och tydligt att Västkusten med Göteborg är ett av de viktigaste strategiska geografiska områdena i riket i händelse av kris eller krig.
Därför konstaterar försvarsberedningen att det finns ett tydligt behov att utveckla den svenska amfibieförmågan till två sjörörliga amfibiebataljoner och trycker särskilt på behovet av en utökad utbildningskapacitet på Västkusten. För den som någonsin gått en utbildning torde det stå klart, ja, till och med självklart, att utbildning kräver övning och repetition. Svensk försvarsmåga kräfva denna verksamhet.
Vidare, skriver försvarsberedningen att ”[...] Västkusten och Göteborg kräver kvalificerade amfibieförband bl.a. för att bidra till att försvara och skydda de viktiga förbindelserna västerut”. Därmed behövs det också etableras en ny amfibiebataljon här i Göteborg.
Vänsterpartiets motstånd mot höjd svensk försvarsförmåga är inte bara ett hot mot demokratin, det är också ett uttryck för förakt för den internationella handeln och den svenska industrin som är beroende av hamnen i Göteborg. Inte minst behövs det en utökad militär förmåga på Västkusten för att kunna hålla farlederna öppna och fria från fientliga minor. Ja, betydelsen av hamnen är så pass stor att Vänsterpartiets motstånd till militär övningsverksamhet till och med hotar friheten och säkerheten i hela Norden. Som försvarsberedningen konstaterar: ”Göteborgs hamn är idag av central betydelse för försörjningen av Sverige, Finland och Norge”. En svensk militär som inte är redo för sin uppgift och därmed gör Västkusten till Nordens svaga länk är ett säkerhetsproblem.
Det är tydligt att ett av de stora inrikespolitiska säkerhetsriskerna återfinns på Västkustens vänsterflank.
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida