Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Välkomna till vardagen, Demokraterna

Martin Wannholt (DEM), partiledare.
Foto: NORA LOREK
Martin Wannholts (DEM) handskrivna tilläggsyrkande under torsdagens fullmäktige i Göteborg.
Foto: FAKSIMIL
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida.
Foto: NORA LOREK

Demokrati är inte bara visioner och idéer. Mötesformalia, regler och transparens är viktigare än slagord och snabba idéer. Demokraternas Martin Wannholt fick räddas av Moderaternas Axel Josefson (M) i talarstolen – från sig själv.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

"Heja, heja, kämpa på! Heja, heja, kämpa på!"


Torsdagseftermiddag, Göteborg. Utanför Kronhuset: Dundrande, vrålande och energiska applåder, visslingar och uppskattning från skanderande Västlänksmotståndare. När nyvalda Demokraternas parlamentariska delegation anlände till fullmäktige var det som om Blåvitt tagits emot på Avenyn efter storskräll i Champions League. Av hejaropen att döma verkade det inte finnas någonting som Demokraterna inte klarade av.


Inne i Kronhuset gjorde dock verkligheten sig påmind. Där lyckades inte Demokraternas partiledare Martin Wannholt att lägga fram sitt eget tilläggsyrkande utan att orsaka förvirring och kaos.


Ärendet för stunden var en motion som Wannholt författat under föregående mandatperiod, då i egenskap av politisk vilde på ett moderat mandat – ett återupptagande av arbetet med att utöka det statliga naturreservatet i Delsjöområdet. Om detta råder bred konsensus. Ja, det råder så pass bred konsensus om att stärka skyddet för delar av Härlanda tjärn att det redan är på väg att förverkligas då Byggnadsnämnden redan bett Stadsledningskontoret att se över att utöka skyddet för Delsjöområdet.


När ärendet efter lång remissrunda och formell mangling äntligen nådde fullmäktige var det därför till fördel för ett yttrande från MP, S och V i kommunstyrelsen om att avslå motionen, eftersom den ansågs vara överflödig. 


Martin Wannholt överraskade församlingen med ett tilläggsyrkande från talarstolen. Den handskrivna lapp som lämnades in till presidiet avslöjar att förankringen lämnade mycket i övrigt att önska. Och förankring – det är en av den demokratiska parlamentarismens hörnstenar. En fullmäktigesal är ingen plats för briljanta idéer som klottrats ner på baksidan av ett pappersark. Parlamentarismen som arbetsmetod bygger tvärtom på långsamma, effektiva kvarnar som förvisso kan vara provocerande och frustrerande, men vars metod syftar till transparens och ordentlig beredning via den kommunala tjänstemannaorganisationen. Kort sagt: Att skilja dåliga idéer från acceptabla förslag.


Tilläggsyrkandet löd: "Att kommunfullmäktige hemställer till berörda nämnder och styrelser att avvakta med byggnation vid Härlanda tjärn tills pågående arbete med att utöka naturreservatet till att även omfatta området runt Härlanda Tjärn”.


Kön till talarstolen blev snabbt lång. En efter en gick representanter för flertalet partier upp för att kommentera både motionen och det plötsliga tilläggsyrkandet. Emmali Jansson (MP) höll med om vikten att bevara Delsjöområdet - och yrkade avslag i linje med kommunstyrelsens förslag. Anders Sundberg (M) ville i stället se ett byggnadsminne, kulturreservat, kulturlandskap eller se Q-märkning  - och yrkade avslag. Patrick Gladh (S) såg gärna att området skyddades - och yrkade även han avslag. Bettan Andersson (V) höll med om att grönområdena är värd att skydda - och yrkade också avslag. Den enda som höll med Wannholt var SD:s Björn Tidland som yrkade bifall på både motionen och tilläggsyrkandet. 


Men eftersom Wannholts tilläggsyrkande rörde byggnation och detaljplanen och inte naturområdet i sig (juridiskt två olika saker) framkom det snabbt tvivel kring om ärendet överhuvudtaget var möjligt, eller ens lagligt, att fatta beslut om.

Det klokaste inlägget kom från Axel Josefson (M) då han yrkade på bordläggning:

 – Vi behöver ha en ordning i fullmäktige där vi kan få ta del av yrkande i förväg så att vi har möjlighet att beakta dem, menade den moderata gruppledaren.


Möjligen fanns det även ett gentlemannamässigt stråk i Josefons förslag, i ett försök att rädda Martin Wannholt från sin egen impulsiva parlamentarism.

Daniel Bernmar (V) var inte lika mån om att klä orden i silkeslena formuleringar:

– Jag gör bedömningen att yrkandet från Martin Wannholt strider mot lag och därför inte bör ställas under proposition, sade vänsterpartisten. 


Situationen blev till slut så snurrig att presidiet såg sig nödgat att ajournera sammanträdet för att reda ut huruvida tilläggsyrkandet ens var lagligt. När klubban väl föll och mötet återupptogs hade Wannholt begärt ordet för att dra tillbaka tilläggsyrkandet och bordlägga sin egen motion. ”Huruvida det är lagligt eller ej tvistar de lärde”, menade Wannholt.


Mycket väsen för ingenting, således.


Martin Wannholt startade Demokraterna för att göra uppror mot ett politiskt system som enligt honom svikit göteborgarna. Och mycket riktigt har han föreslagit flera "nya" sätt att föra politik på – bland annat genom förslaget att anställa 300 civila kvarterspoliser som sedan skulle betalas antingen genom försäljning av tomrätter eller genom att helt sonika skicka notan till finansdepartementet! (GP 17/5). 


Martin Wannholt söker ofta snabba lösningar som svar på komplexa problem. Som med polisbristen. Som med Västlänken ("Säg upp avtalet!"). Och i fallet med Delsjöområdet på torsdagens fullmäktige läggs förslag som kanske inte ens är lagliga. 


Att kalla ett parti för Demokraterna förpliktigar. Lagar och regler måste följas. Kommunala processer och politisk beredning kräver långsiktighet och tålamod. Samma regler som gäller för andra partier och deras förslag måste även gälla för Martin Wannholt och Demokraterna.


En fyra år lång mandatperiod lämpar sig särdeles illa för en folkrörelses energi. Demokrati ska vara långsamt, tråkigt och alldeles underbart. En sann demokrat är inte bara en simpel visionär utan måste även vara en tålmodig parlamentariker. 


Demokraterna måste växla över från folkrörelse till ett fungerande parti. Annars blir det som med den handskrivna lapp som Martin Wannholt lämnade in till fullmäktiges presidium i torsdags kväll: Politiken blir inte ens värd papperet det är skrivet på.


Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.