Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Vägvalets slut närmar sig

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

Gruppledaren Tom Heymans avhopp från Vägvalet visar på att partiet endast har några månader kvar i Göteborgs fullmäktige.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är oberoende liberal.

Det lokala enfrågepartiet Vägvalet har troligtvis endast några månader kvar i Göteborgs fullmäktige. Den första signalen om partiets bäst-före-datum kom när partiledaren Theo Papaioannou efter sju år kastade in handduken i slutet av februari i år. I stället tog Claes Wästberg över som partiledare - som inte ens sitter i fullmäktige. Under tisdagen kom nästa motgång för partiet.

 

Då blev det offentligt att gruppledaren Tom Heyman valt att med omedelbar verkan lämna sin plats som ledamot i kommunfullmäktige och samtliga uppdrag inom partiet. Nu stiger i stället Papaioannou in som gruppledare. 

 

För att vara Heyman är det överraskande att han inte valde att sitta kvar som politisk vilde mandatperioden ut - något han gjort tidigare under sitt de sista månaderna som moderat riksdagsledamot 2002. Då hade han suttit i riksdagen sedan 1988. Att han i fullmäktigevalet 2010 valde att söka sig till missnöjespartiet Vägvalet överraskade inte. Fem år tidigare hade han under en kort sejour satt sig på vallistan till missnöjes- och fjantpartiet Junilistan som inte uppnådde något vettigt överhuvudtaget och välförtjänt åkte ut ur EU-parlamentet i valet 2009. Heyman valde dock att lämna innan EU-valet då han menade att dåvarande partiledaren Nils Lundgren toppstyrde partiet. 

 

Den här gången, när Heyman lämnar sitt tredje parti, anger han Vägvalets försök till breddning som största skäl för att lämna. I praktiken handlar det om att han inte är överens med partiledningens inslagna väg. För den som följt fullmäktige under det senaste året kommer den splittringen inte som någon överraskning. Göteborgs lokala folkvalda församling förlorar nu sin största besserwisser, och många fullmäktigeledamöter drar nog en lättnadens suck över att Heymans långrandiga och teknokratiska föreläsningar kommer korta fullmäktigesammanträdena med åtskilliga minuter. Heymans politiska karriär är nu över.

 

Om Heymans angivna skäl för avhoppet finns det inte mycket att invända mot eller ifrågasätta. I allt väsentligt gör Heyman rätt bedömning. När Vägvalet presenterade sin budget före sommaren fanns partiets profilfråga trängselskatten och Västlänken knappt med i handlingarna. I stället gjorde partiet ett försök att omprofilera sig till att även hantera frågor som vård, skola och integration - till mycket liten nytta. För de som söker alternativ till just integrationsfrågan finns det redan betydligt mer utvecklade politikprogram bland andra partier. Och för den väljare som söker en mer hårdför linje är det knappast Vägvalets integrationspolitik som lockar. Inte heller fanns det särskilt utmärkande förslag om skol- eller vårdområdet. Att bredda partiet till att försöka efterlikna andra partier är ett erkännande av att enfrågefesten kring trängselskatten och Västlänken är slut.

 

I dag finns det inget uppenbart skäl till varför missnöjda göteborgare skulle rösta på Vägvalet. Sådana väljargrupperingar kommer i stället troligtvis söka sig till antingen Martin Wannholt-partiet Demokraterna eller Sverigedemokraterna. Att byta ett missnöjesparti mot ett annat är dock ett nollsummespel.

 

Det Göteborg behöver framöver är att de övriga anständiga partierna arbetar för att göra sig förtjänta av de missnöjda väljarnas förtroende, inte nya missnöjespartier.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!