Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Vägvalet vägrade välja väg och åkte ur fullmäktige

Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

Vägvalet skapades för att bekämpa Västlänken - men åkte ur fullmäktige på grund av sitt testuggande Västlänksmotstånd.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är oberoende liberal.

"Det lokala enfrågepartiet Vägvalet har troligtvis endast några månader kvar i Göteborgs fullmäktige." Så inleddes GT:s lokala ledarkrönika med rubriken "Vägvalets slut närmar sig" för nästan exakt ett år sedan.

 

Det var kring den tiden, för ett år sedan, som det började krackelera ordentligt för protestpartiet. Efter att partiet tidigare under året genomfört sitt första partiledarbyte då grundaren Theo Papaioannou lämnat över till Claes Wästberg, som inte ens satt i fullmäktige, lämnade gruppledaren Tom Heymann både fullmäktige och sina kommunala uppdrag i oktober månad. På sommaren hade Demokraterna startats upp, friande till samma Västlänken-kritiska väljare som Vägvalet grundats för. Ändå lyfte det inte för originalet. Pyspunkan var tydlig och luften var på väg att gå ur partiet.

 

På valkvällen i september missade Vägvalet fullmäktigespärren med cirka 0,1 procentenheter. Irrelevansen var komplett - och självförvållad. I onsdags kväll fattades det formella beslutet att helt avveckla föreningen och lägga ner partiverksamheten. Bäst-före-datumet för det lokala missnöjespartiet var inte längre än tre val och två mandatperioder. I själva verket borde partiet ha lagt ner långt före valkvällen, givet att Vägvalet saknade ett tydligt syfte i Göteborgspolitiken. Att vara mot Västlänken är som bekant inte en kommunal fråga och inget som bestäms enkom i Göteborgs fullmäktige.

 

I själva verket orkestrerade Vägvalet sitt egen politiska harakiri. Trots att partiet försökte bredda sig under den snart avslutade mandatperioden genom att fokusera på bland annat skolpolitik, villkorade Vägvalet sitt stöd till endera block genom att egenhändigt utvisa sig till avbytarbänken. För Vägvalet var det omöjligt att lyfta ur sitt Västlänksmotstånd och påverka inom andra områden på ett organiserat parlamentariskt vis. I stället var partiet notoriskt opålitligt under fullmäktigesammanträdena genom att ibland rösta på den rödgröna minoritetens förslag, ibland på oppositionens, ibland inte alls och ibland på andra enskilda partiers politik. I budgettider envisades man med att lägga fram sin egen budget i stället för att försöka påverka något av de andra blocken.

 

På så vis åstadkom Vägvalet i sak inget konkret. Veligheten gjorde partiet otydligt i många väljares ögon - inte minst under en mandatperiod då det rödgröna styret varit rekordsvagt och skakat av splittringar och bråk. Vägvalets omfattande, återkommande och berättigade systemkritik blev verkningslös eftersom partiet försökte sig på att ställa sig både ovanför och bredvid blockpolitiken. Den reservationslösa Västlänkskritiken blev partiets eget sänke, som förlamade Vägvalet från att tydligt välja väg. För ett parti som heter Vägvalet men som stod kvar och stampade i vägkorsningen är det en mycket mörk ironi. 

 

Vägvalet skapades för att bekämpa Västlänken - men åkte ur fullmäktige för att de låste sig vid sitt Västlänksmotstånd. Partiets öde torde oroa Demokraterna, som borde straffas hårt av väljarna om partiet surrar sig för hårt vid Västlänken och vägrar bidra till maktskifte i Göteborg.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!