Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Våga lyfta blicken åt höger och alliansen, Miljöpartiet

Ulf Kamne (MP), kommunalråd i Göteborg och gruppledare. Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Karin Pleijel (MP), kommunalråd i Göteborg. Foto: CSABA BENE PERLENBERG
MP:s kommunalråd Ulf Kamne och Karin Pleijel var på gott humör då de presenterade sitt förslag till kommunal budget för Göteborg med start 2019. Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

Göteborg behöver styras efter valet. Miljöpartiet borde inte stänga dörren högerut. Alliansen borde fria innan väljarna går till valbåsen.

Miljöpartiets kommunalråd Ulf Kamne och Karin Pleijel vill lyfta blicken. Därför kallade de gröna i Göteborg under måndagen till presskonferens i observationsdäcket högst upp på Läppstiftet. Partiet är det andra i det rödgröna styret efter Vänsterpartiet som nu presenterar sin valbudget. Miljöpartiet valde att göra det lite mer visionsinriktat än en sedvanlig knastertorr budget genom att låta sina kommunala satsningar formas efter FN:s 17 globala mål för hållbarhet. Visioner ska inte förkastas som politisk hårdvaluta.

 

Nu är den gröna budgeten, precis som Vänsterpartiets och Socialdemokraternas partibudgetar för Göteborgs Stads budgetår 2019, en önskedröm. Det är en paradox att en budget som borde betyda mest i sin uppvaktning av potentiella väljare i själva verket är helt irrelevant givet att de enskilda rödgröna budgeterna har noll chans att bli verklighet då de tre rödgröna partierna till skillnad från alliansen går fram med var sin egen partibudget. 

 

På så vis är det värt att notera att rikets andra stad går mot en valrörelse där väljarna har en bättre möjlighet att bedöma hur deras stad under oppositionens ledning skulle arta sig än under rådande styre, eftersom de rödgröna partierna först måste jämka samman sig. I den kommande alliansbudgeten finns det inga överraskningar för väljarna efter valdagen. Samtidigt kan det vara en fördel givet att en borgerlig allians bestående av fyra partier inte har lika stor ideologisk frihet att profilera sig inför valåret. Väljarna bestämmer ytterst vad som är viktigast: Regeringsduglighet eller enskilda frågor.

 

Det betyder dock inte att Miljöpartiets budget för Göteborg är utan sina poänger. Satsningar på nattågslinjer och tågcharter till och från Göteborg (1 miljon kronor), minskning av plastinköp och engångsmaterial (1,5 miljon), införandet av ett träbyggnadsprogram för nyproduktion (1 miljon), energirenovering av kommunala fastigheter (50 miljoner) och fortsättning av stadstriennalen (1 miljon) är alla vettiga förslag.

 

Men tre miljoner till planering för inte bara en utan tre uppfällbara gång- och cykelbroar är i alla fall minst två för många. I stället borde Miljöpartiet mycket väl kosta på sig att våga vara rejält visionära och föreslå en ordentlig tunnelbana mellan Hisingen och fastlandet. En sådan skulle göra betydligt större nytta än att bygga cykelbroar. 

 

Sämre är en satsning på 15 miljoner på fri tillgång till Göteborgs kartmaterial. MP vill släppa fri tillgången till kartor och annan geodata samt 3D-visualiseringar av Göteborgsområdet. I en osäker omvärld med både hotfull främmande makt och terrorceller kan sådan kartinformation vara direkt livsfarligt att släppa fritt vind för våg. 

 

Givet Göteborgs återkommande gängproblematik är ynka ytterligare miljonen för avhopparverksamhet i det påvra laget.

 

Miljöpartiet förtjänar dock en eloge för att de tydligt tar tag i de rödgrönas ohemula mjölkning av Stadshus AB, då partiet föreslår en gradvis minskning med 25 miljoner mindre uttag med start 2019. 

 

Det är dock inte endast väljarna som har att överväga att lägga sina röster på de gröna utefter den presenterade visionsbudgeten. Även Miljöpartiet står inför ett möjligt val. För MP står inte endast för Miljöpartiet utan även för Maktpartiet. Precis som Centerpartiet har pragmatism lätt förväxlats med opportunism ute i landets olika kommuner. Miljöpartiet har i många kommuner lierat sig med olika borgerliga konstellationer. Ett av de mest framgångsrika exemplen återfinns i skånska Helsingborg, där Miljöpartiet har styrt tillsammans med Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. 

 

Nu ville varken Ulf Kamne eller Karin Pleijel under pressträffen svara på frågan om Miljöpartiet i Göteborg var öppet för samarbete högerut och ville i stället prata om det relativt goda samarbete de haft med S och V. Samtidigt erkände de att det rödgröna samarbetet lidit under vad de kallade för styrproblem. 

 

Det borde inte vara en främmande tanke för Miljöpartiet att lämna det infekterade rödgröna samarbetet bakom sig och lösa upp knutarna genom att öppna upp för allianssamarbete. Likt de övriga partierna i det rödgröna partiet torde Miljöpartiet endast rädas en sak mer än att förlora makten i höst, och det är att mot alla odds klamra sig fast genom en pyrrhusseger. Givet hur knaggligt samarbetet mellan de tre partierna har gått under de tre senaste åren, och givet att samarbetssvårigheterna handlat lika mycket om personkemi som politiska trätomål, år det inte utan att väljarna borde undra hur trion Hermansson, Bernmar och Kamne/Pleijel skulle tåla synen av varandra i ytterligare fyra år? 

 

Av de tre rödgröna partierna är det de facto Miljöpartiet som har störst utsikter att nå samarbete med borgerligheten. Alliansen borde framöver inte försitta en sådan chans. 

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!