Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Vad händer på Liseberg?

Flera haverier i åkatraktionerna på Liseberg
Sommarens haverier på Liseberg illustrerar olämpligheten att ha kommunen som ägare. Foto: TT
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

Sommarens haverier på Liseberg kräver politiskt engagemang, vilket belyser hur absurt det är att Göteborg äger en nöjespark.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Liseberg är Göteborgs största PR-succé. Alldeles oavsett politiska skandaler, mutaffärer, fuffel och båg kan staden alltid luta sig mot sin nöjespark och säga: Men det är ju så trevligt i Göteborg, ändå. 

 

Så värst trevligt har det dock inte varit för de passagerare som under sommaren drabbats av fler skrämselhickor än vad som finns inne på Spökhuset Gasten. 

Förra sommarens värmebölja påverkade besökstillströmningen negativt. Det är sådant som är utanför parkens kontroll. Däremot är denna sommarens återkommande haverier med flera olika åkattraktioner precis det som parken ansvarar för. Akutstoppen, enligt gängse säkerhetsrutiner, har stått som spön i backen.

Bara under lördagen drabbades besökare av fyra stopp på fyra olika attraktioner: Lisebergsbanan, Flumeride och Helix samt Rabalder drabbades av tekniska problem. Ingen skadades, men i barnattraktionen Rabalder fick passagerarna sitta kvar på stationen utan att kunna komma loss i omkring en halvtimme. 

 

Under söndagskvällen hände det igen. Helix fick evakueras.

 

Helgens händelser är knappast isolerade händelser. GT har på nyhetsplats upprepade gånger under sommaren rapporterat om återkommande fel och stopp. Värst drabbad har Lisebergsbanan varit. Parkens återkommande kommentar har varit att passagerare evakueras säkert och enligt rutin.

 

Problemet är att det ligger i farans riktning att bli just rutin med stopp, fel, panikbromsningar och evakueringar. 

 

Vad är det egentligen som händer på Liseberg?

 

Lisebergs problem belyser varför det är opassande att kommunen äger en nöjespark. Kraft och energi ska inte läggas på att se till att berg- och dalbanor ska fungera när det finns riktiga välfärdsutmaningar att hänge sig åt.

 

Att en stad av Göteborgs storlek har en nöjespark är en självklarhet. Att den ska vara i kommunal ägo och drift är det inte.

 

I Lisebergs årsredovisning för 2018 skriver den avgångna VD:n Andreas Andersen att ”Jag har många gånger fått frågan om varför en kommun väljer att äga en nöjespark. Det enkla svaret är: för att vi skapar värde. Värde för kommunens invånare i form av mötesplats och kulturbärare. Värde för det lokala näringslivet genom de turist- strömmar en nöjespark genererar. Värde för arbetsmarknaden genom instegsjobb för unga, nyanlända och personer med funktionsvariationer.

Inget av det som nämns skulle försvinna om parken drevs i privat regi. Mötesplats och kulturbärare? Business as usual. Turistströmmarna skulle fortsätta välla in. Instegsjobben vara kvar, eftersom jobb för unga och subventionerad arbetskraft är billigt för en arbetsgivare. 

 

Tyvärr såsar det borgerliga styret med att sälja av en verksamhet som överhuvudtaget inte har med den kommunala kärnverksamheten att göra. Centerpartiet och Kristdemokraterna har argumenterat för en försäljning, men Liberalerna fegar ur enligt Lex Folkpartism och Moderaterna är livsrädda för en folkstorm. 

 

Grundläggande välfärdsuppgifter brukar vara en borgerlig paradfråga. Förutom just i Göteborg, där stadens ledning nu måste ägna tid åt att styra upp en nöjespark vars åkattraktioner är ett större lotteri än godishjulen. 

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida

 

GENMÄLE från Lisbergs Vd Andreas Andersen: Allt är som det ska på Liseberg