Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Upproret mot Magnusson ett sundhetstecken för M

Johnny Magnusson (M), nestor inom de Västsvenska Moderaterna. Foto: NORA LOREK
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

Det var en revolution i det tysta. Ändock kommer efterskalvet att kännas hela vägen till valkvällen i september 2022.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

När Göteborgsmoderaterna i helgen samlades till kretsårsmöte skickades ett tydligt budskap till de västsvenska Moderaternas nestor Johnny Magnusson: ”Tack för denna tid!”

 

Regionstyrelsens ordförande är Mr. Moderat. Som tidigare partisekreterare har han styrt i sin del av landet med järnhand. Makten har omfattat både Västra Götaland och den interna partimakten. Men maktutövningen har varit mer uppskattad utanför partiet än inom. Det finns troligtvis ingen i Grönblå Samverkan i VGR som inte berömmer Johnny Magnusson för att lyckats med att jämka samman fem i grunden mycket olika partier. Alla som lyckas styra en hel mandatperiod där Kristdemokraterna och Miljöpartiet lyckas bryta bröd under fredsamma former förtjänar en eloge.

 

Men internt har det ibland låtit annorlunda. Redan innan valet var det inte bara en eller två moderater som vittnade i det tysta om det missnöje som fanns med Johnny Magnussons sätt att använda både formell och informell makt. 

 

Under de senaste veckorna har missnöjet för första gången yttrats i offentlighetens ljus. Magnussons makt har delvis legat i hans uppdrag som valberedningens ordförande för Göteborgsmoderaterna – ett uppdrag som kritiserats av bland annat de lokala ungmoderaterna i Moderata Ungdomsförbundet, MUF. 

 – Det finns kritik att rikta mot arbetet i stort, där de inte arbetat tillräckligt gediget. Det har gått lite för fort och inte varit tillräckligt välgrundat, sade MUF:s distriktsordförande Sarah Ullmark till GT på nyhetsplats tidigare i veckan.

 

Bland annat bjöds inte MUF in till valberedningens första möte där det skulle diskuteras vem som skulle ersätta Axel Josefson som kretsordförande. Josefson har sedan valet blivit kommunstyrelseordförande i Göteborg i stället.

 

I en reservation från både MUF och Moderatkvinnorna anfördes allvarliga anklagelser om vänskapskorruption i nomineringsarbetet: ”[...] valberedningen överväger att föreslå släktingar eller vänner till ledamöterna i beredningen”.

 

Lägg därtill att valberedningen inte ens träffade valberedningens förslag Peter Hermansson och utmanaren, riksdagsledamoten David Josefsson. Något som bekräftades av Johnny Magnusson i GP:

– Jag har haft bägge herrarna anställda i ett par år. Jag vet mycket väl vad de har för goda sidor och mindre goda sidor utan att behöva intervjua dem. Övriga i valberedningen känner dem också ganska väl. Det förefaller som en fullständigt meningslös överloppsgärning.

 

När kretsen väl tog ställning till valberedningens förslag visade det sig under lördagen att det mycket riktigt blev utmanaren som tog hem förtroendespelet: David Josefsson vann mot valberedningens, det vill säga Johnny Magnussons, förslag med röstsiffrorna 82-68.

 

Dessutom vann Toni Orsulic, Moderaternas ordförande i Trafiknämnden, striden om vice ordförandeskapet mot valberedningens förslag som var Monica Beiring.

 

Kretsårsmötets val att gå emot valberedningen och Johnny Magnussons förslag är inget annat än en missnöjesyttring och det närmsta ett gräsrotsuppror som står att finna bland Göteborgsmoderaterna. 

 

Näsknäppen var både nödvändig och väntad – och i allt väsentligt ett sundhetstecken för Göteborgsmoderaterna. Nu måste David Josefsson och C:o leverera på förväntningarna om ett mindre toppstyrt och slutet lokalt partiledarskap.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!