Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Tack för hoten, ambassadören

Kinas ambassadör hycklar inte.
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida.Foto: NORA LOREK

Kinas brutala agerande i Sverige är en väckarklocka som redan ringt sedan länge.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Kina lider av en brutal kommunistdiktatur som för sig med straffläger för etniska minoriteter, hårdbevakar sin egen befolkning med ett orwellskt digitalt poängsystem som rankar medborgarnas sociala status utefter beteende, bekämpar Hongkongbors önskan om frihet och konstant hotar Taiwan. För att inte nämna att landet tar sig rätten att kidnappa en svensk medborgare.

 

Men i Sverige har diktaturfasonerna länge varit en besvärande verklighet som setts som en onödig komplicering i relationen till en supermakt vars ekonomiska muskler är en nödvändig partner för ett litet land som vårt.

 

För Kina har Sveriges, och alla andra länders beteende, varit välkommet. Inget irriterar den kinesiska partiapparaten så mycket som när det påpekas vad för stat Kina är. Samtidigt har kinesiska representanter varit mästare på att le och vinka och prata om ”gemensam respekt” och ömsesidiga relationer som gynnar alla parter. Väldigt sällan har diktaturens representanter betett sig som representanter för en diktatur.

 

Därför är det högst välkommet att Kinas ambassadör i Sverige, Gui Congyou, inte hycklar. När Sverige fortsätter att uppmärksamma den av Kina kidnappade svenska medborgaren och förläggaren Gui Minhais situation, som i dagarna när Svenska Pen delat ut Tucholskypris till den illegalt fängslade Gui, skyr inte den kinesiska ambassadören för att bete sig som diktaturer gör: Hota och svära sig fri från ansvar för sina gärningar.

 

I en transkribering på sin ambassads hemsida från vad man menar är en intervju med Sveriges Radio, menar ambassadören att svenska PEN borde backa samt att ”vissa människor inte ska känna sig lugna, efter att ha sårat kinesiska folkets känslor”. Det hotades även med ”konsekvenser” för kulturminister Amanda Lind (MP) och ett stopp för kulturella utbyten mellan länderna om Lind delade ut priset – vilket hon med rak rygg gjorde ändå. 

 

Det handlar om mer än ordbråk eller en ”groda”. Den kinesiska ambassadören har sedan han installerades hängett sig åt en konfrontativ agenda, inte minst mot enskilda svenska journalister som granskar och skriver om Kina. Den senaste aggressionen är dock riktad mot regeringen - och därmed hela riket Sverige.

 

Den kinesiska ambassadören lämnar inget utrymme för tvetydiga tolkningar eller nyanser: Hoten är reella och konkreta. Det finns ingen anledning att tro att Kinas illasinnade beteende i Sverige kommer sluta vid inställda eller vägrade kulturutbyten.

 

Situationen är inte enkom en politisk kris för Kina. Det är även ett brutalt uppvaknande för svenskt näringsliv. Som bekant är de kinesiska intressena i fordonsindustrin och Västsverige omfattande. Fortsätter Kinas politiska aggressioner mot Sverige måste det få säkerhetsmässiga konsekvenser även för svensk handel med Kina. Kan Kina kidnappa en misshaglig svensk medborgare på dennes semester i Thailand, som var fallet med Gui Minhai, väcks frågor om hur säkra svenskar som handlar med Kina och kinesiska företag är.

 

Att Kinas ambassadör talar klarspråk är en välgärning. Illusionen om Kina som en handelspartner som vilken som helst är krossad. Diktaturer förnekar sig icke.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida