Csaba Perlenberg
OPINION. Rymden är nästa stora exploateringsfält. I takt med att vi konsumerar och använder allt större mängder av information ökas även behovet av datakommunikation och tillgänglighet. Att det finns vinster att hämta både för forskning och näringsliv är uppenbart.
Exempelvis Chalmers tekniska högskola i Göteborg är en del av utvecklingskapplöpningen för mer effektiv rymdteknik. Forskare vid Chalmers har nyligen varit med om att utveckla en rekordkänslig optisk mottagare för rymdkommunikation genom en laserstrålbaserad metod. Tack vare en nästintill brusfri optisk för-förstärkare i mottagaren ökar både räckvidden och datahastigheten i rymdmackapären. Den praktiska applikationen gagnar satellitkommunikation, vår förmåga att snabbare tanka hem information från sonder i yttre rymden och atmosfäriska studier.
Inte minst för Västsverige är den svenska rymdpolitiken därför avgörande. I den forskningsproposition som för närvarande är ute på remiss föreslås det dock tyvärr endast brödsmulor för ett område som skriker efter rimliga förutsättningar. Regeringen har endast mött branschens mest grundläggande behov för att upprätthålla industrins kämpande förmåga och vårt åtagande gentemot den europeiska rymdorganisationen ESA, där Sveriges blygsamma bidrag gör att vi halkar allt längre efter när det kommer till vår förmåga att ta del av samarbetets fördelar.
Regeringens forskningsproposition sätter inte heller tillräckligt fokus på näringslivsperspektivet och de jobbskapande möjligheter som den svenska rymdindustrin skulle kunna bidra med. I stället för rejäla tillskott till rymdforskning och teknikutveckling erbjuder regeringen skattelättnader och ”nedsättning av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift för personer som arbetar med forskning och utveckling i ett företag för att ytterligare stärka Sveriges konkurrenskraft”. I stället fokuserar regeringen på miljö- och klimatforskning och så kallad dataexploatering som anledning till vidare satsningar på Rymdstyrelsen. Ynka nya 10 miljoner i budgeten 2021, 20 miljoner 2022, 30 miljoner 2023 och 40 miljoner 2024. Ambitionen är förskräckande låg när man betänker vilken dominans rymdindustrin är på väg att få i en värld som allt mer kommer att styras och förstås genom det ökande flödet av information.
Att rymdindustrin ser vartåt det barkar, med att regeringen riskerar fibbla bort Sveriges fönster att hänga med i utvecklingen, är tydligt. I förra veckan skrev bland annat Sveriges rymdikon Christer Fuglesang och Anna Kinberg Batra, numera bland annat styrelseledamot i SCC, en debattartikel i DI Digital där de pekade på vikten av att även lågt ställda ambitioner måste utgå från stratosfären:
”Den nya rymdkapplöpningen pågår nu och Sverige behöver hänga med för att vår högteknologiska kapacitet ska kunna fortsätta att skapa arbetstillfällen och ekonomiskt välstånd. Genom att exploatera de möjligheter som rymden i kombination med den digitala utvecklingen ger kan vi få investeringar från andra länder att landa i Sverige, med jobb och tillväxt som följd. Och vi måste kunna samarbeta när stora aktörer satsar.”
Rymdministern Matilda Ernkrans (S) har möjligheten att bli ihågkommen som statsrådet som gav Sveriges rymdindustri förutsättningar att resa sig som en raket. Eller så fortsätter hon på inslagen bana.
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledrasida.