Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Sverige får se sig i stjärnorna efter ny svensk rymdlag

Mats förbereds av svenska rymdingenjörer och forskare. Foto: RYMDSTYRELSEN
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

Den svenska rymdindustrin bönar och ber om regeringens intresse. Men varken i rymden eller av regeringen hörs några skrik.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Mats får vänta. Den svenska klimatsatelliten, vars förkortning står för Mesospheric Airglow/Aerosol Tomography and Spectroscopy, skulle ursprungligen ha skjutits upp till sin omloppsbana runt jorden på 600 kilometers höjd i slutet av året. Den ryska raketuppskjutningen som Mats skulle få åka snålskjuts på har dock blivit försenad, rapporterade NyTeknik häromdagen. 

 

När Mats väl är uppe ska satelliten, byggd med hjälp av bland annat forskare på Institutionen för rymd- och geovetenskap på Chalmers i Göteborg och vars ombordsystem tillverkas av Omnisys Instrument i Västra Frölunda, mäta vågorna i de övre delarna av atmosfären och deras inverkan på jordens klimat under två års tid. 

 

Men Mats är tyvärr inte det enda som får vänta. Den efterlängtade uppdateringen av den svenska rymdlagen, som i dag är från 1982 (!) är inte särskilt prioriterad av den nya regeringen. Det bekräftades av ministern för högre utbildning och forskning Matilda Ernkrans (S) under Almedalsveckan på flyg- och rymdscenen Aerospace, som hänvisade till att Januariavtalets genomförande går före.

– Rymdlagen får vänta litegrann, sade ministern inför en åskådarskara som bestod av bland annat den svenska rymdikonen Christer Fuglesang. 

 

Samtidigt yttrades följande desperata varning av Anders Larson, Vd för Ruag Space/SAI under en paneldiskussion:

– Vi är nära nog en slakt av svensk rymdindustri. Vi talar om en halvering av anslagen. Vi kämpar med näbbar och klor.

 

Matilda Ernkrans, med ansvar för just rymdfrågorna och myndigheten Rymdstyrelsen, var dock nöjd med det initiativ som visats av den svenska regeringen som i maj 2018 tog fram en svensk rymdstrategi – under hennes företrädare Helene Hellmark Knutsson (S).

 

Strategin, egentligen en skrivelse, tog hela fem år att ta fram - trots en hypermodern svensk rymdindustris behov av en svensk rymdpolitik som inte grundar sig på en rymdlag som fastslogs av riksdagen sex år innan Berlinmuren föll. 

 

Rymdstrategin, som var den första i sitt slag, var mest snömos med allmänna viljeyttringar utan några som helst klara besked om extra anslag eller tydliga besked om att satsa på Esrange i Kiruna. I stället fokuserade regeringen på att göra svensk rymdindustri till en jämställd bransch. Givetvis vällovligt, men knappast ett ideologiskt raster branschen är i skriande behov av.

 

I våras slog den svenska rymdbranschen larm om situationen. I en debattartikel beskrev företrädare för rymdindustrin läget som akut: ”Det statliga engagemang och de satsningar som en gång byggde upp svensk rymdverksamhet har under de senaste decennierna varit frånvarande. De statliga anslagen till rymdverksamheten har varit i det närmaste konstanta, trots att de internationella samarbeten inom rymdområdet som Sverige deltar i har ökat starkt. Svensk rymdpolitik kännetecknas vare sig av långsiktighet eller stabilitet”.

 

Givet att över hälften av de som jobbar inom svensk rymdindustri är verksamma i Västsverige är rymdfrågan en högaktuell regional arbetsmarknadsfråga.

 

Så länge Sveriges forskningsminister Matilda Ernkrans har huvudet bland molnen, vilket skymmer sikten både neråt jorden och vidare ut i rymden, får svensk rymdindustri se sig om i stjärnorna efter en ny svensk rymdlag.

Matilda Ernkrans (S), minister för högre utbildning och forskning, på Aerospace under Almedalsveckan 2019 i Visby. Foto: CSABA BENE PERLENBERG

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida