Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

”Stolt över att vara social-liberal och stå i mitten”

Helene Odenjung (L), avgående gruppledare och kommunalråd för Liberalerna i Göteborg, på Stora Varholmen.
Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida.
Foto: NORA LOREK

I dag är Helene Odenjungs sista dag som kommunalråd i Göteborg. I sin sista intervju som gruppledare berättar Liberalernas starka kvinna om betydelsen av att stå upp för den politiska mitten.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

OPINIONSINTERVJU. Tystnaden är rogivande. Utsikten över farlederna mellan Varholmen och Hönö och Björkö är milt sövande. Den gula färjan går fram och tillbaka, i ur och skur. Fram och tillbaka, som vore den dragen under vattenytan av en arbetshäst med gälar. Den kalla vinden och de våta klipporna skulle kunna uppfattas som kargt. Men för Helene Odenjung är ön en fristad. 

Det var också här, vid kolonin på Stora Varholmen, som Liberalernas avgående kommunalråd i Göteborg i början av sommaren för första gången yttrade orden ”Jag ska avgå” inför maken Robert och ett par grannar.

 – Jag blev nästan lite chockad. ”Nu sa jag det!” Och har man sagt det, då blir det också riktigt.

Hon erkänner att det var en lättnad. Efter 18 år i politiken ger liberalen Odenjung sin allra sista intervju i rollen som gruppledare i Göteborg. GT får följa med ut till fristaden som under våren kom att bli en allt viktigare tillflykt i takt med att ryggskotten och den molande huvudvärken blev allt mer intensiva och vanligt förekommande.

 – Min kropp har sagt till mig i flera år att jag måste trappa ner. För fem år sedan började jag få regelbundna ryggskott. Men det tog ett tag innan jag erkände att det har med uppdraget att göra, att man inte tar hand om sig själv eller inte tar tiden för att träna. 

I kolonistugan krånglar värmefläkten och den vita utandningsluften ramar in samtalet. Utanför, frusna odlingslådor och ett nylagt trädäck.

För den som hoppats på att Helene Odenjung helt ska lämna politiken blir det nya året en rejäl besvikelse. Någon total kapning av banden till politiken handlar avgången inte om. Fullmäktigeplatsen behåller hon, samt styrelseplats i Chalmers, platsen i Jämställdighetsmyndighetens insynsråd och i styrelsen för Sveriges Kommuner och Regioner, SKR. Och så ordförandeskapet i Göteborgsregionens utbildningsgrupp.

 – Jag kommer inte släppa utbildningsfrågorna, det går ju inte! säger hon med ett skratt och tillägger: Man blir aldrig färdig med dem. 

En viss avvänjningsperiod från politiken fram till valet 2022, således. Därmed står hon inte till förfogande för omval till fullmäktige. Om en eventuell riksdagskandidatur säger hon:

 – Jag har lärt mig att aldrig säga aldrig, men det är ingenting som jag... Jag har jobbat heltid med politik i så många år att jag tror att jag har fått min beskärda del.

Bakom sig har hon flera långa kamper i lokalpolitiken i Göteborg. Centraliseringen av skolnämnderna är en. En av de saker hon säger sig vara mest stolt över är kampen för ett HBT-program.

 – Det fanns en tid när människor inte vågade gå på stan och hålla personen man älskar i handen. Göteborg har kommit långt sedan vi fick skämmas för att kallas bögknackarstad.

För en liberal skolpolitiker går det inte att säga annat än att 2020 varit ett intensivt år. Pandemin åsido, har Liberalerna i Göteborg varit i centrum för skolplaceringsdebaclet samtidigt som friskolefrågan har fått förnyad kraft på nationell nivå. Efter en vår med mycket starka känslor och hätsk debatt är Odenjung övertygad om att både förvaltning och politik har löst de problem med upprörande skolplaceringar som orsakade ramaskri bland föräldrar. 

 – För de som var mitt uppe i det så har det varit skitjobbigt. För elever, föräldrar och förvaltningen var det mycket jobbigt. Men förvaltningen har lärt sig väldigt mycket av det här. 

Men, vill Odenjung understryka, grundproblemet har varit ett politiskt arvegods från föregående rödgröna styre: Bristen på skollokaler och en organisering som gjort att små enheter blivit sina egna öar har komplicerat skolplaceringarna. Större enheter hade skapat större möjligheter till flexibilitet. 

 – Vad som är möjligt och vad man vill göra går oftast inte att kombinera. I den bästa av världar skulle alla få gå på den skola man vill. Det förstår ju alla att de inte kan.

Helene Odenjung räds inte friskolans framtid, men menar att det är tydligt att styrmedlen måste bli vassare. Liberalerna har på sätt och vis varit starkare friskolemotståndare än Vänsterpartiet, som i fallet med Vetenskapsskolan som senare blev Safirskolan som år efter år fått allvarligt kritik från Skolinspektionen när det gäller radikalisering. Odenjung menar att det måste bli svårare att starta och lättare att stänga ner.

 – Jag försvarar friskoletanken. Det är viktigt att man ska kunna ha sina barn på en annan skola än den som kommunen erbjuder. Men det är också viktigt att det finns en hållbarhet och trovärdighet i systemet. 

Helene Odenjung (L) i valrörelsen 2018.
Foto: CSABA BENE PERLENBERG

Efter två år lämnar Helene Odenjung ett minoritetsstyre i Göteborg som trots en spretig parlamentarisk karta ändå lyckats baxa igenom sina budgetar. Av de övriga blocken är det inte några partier som lyckats, velat skapa eller röstat på något annat blocks budget för att fälla de borgerliga. 

– I Göteborg har det blivit en kapplöpning i vem som skriker högst. Men i alliansen skriker vi inte på varandra. Det är också därför vi styr.

Vallöftet, att fälla det socialdemokratiska styret, har infriats. I Göteborg fortsätter alliansstyret att vara en samspelad politisk kraft. På nationell nivå är det en helt annan situation. Samtidigt utesluter inte Helene Odenjung, som sitter i Liberalernas partistyrelse, en återkomst för alliansen på riksplan.

– Det låter inte så nu, men om detta år har lärt oss något så är det att saker kan svänga väldigt snabbt.

Frågan om Liberalerna innan valet ska peka ut en statsministerkandidat viftar hon bort.

 – Vi har inte statsministerval i Sverige. Hade alliansen haft tillräckligt många mandat för att bilda regering 2018 så hade vi gjort det. Men det räckte inte. Stefan Löfven var inte vårt förstahandsval. Just därför ställde vi ett antal villkor för att släppa fram hans regering. Stefan Löfven har inte fått något frikort av Liberalerna och det tycker jag inte att Ulf Kristersson och Moderaterna kan få heller förrän vi vet vad deras agenda är.

Det finns dock ingen allians utan Liberalerna, vars opinionsmässiga ökenvandring fortsätter att vara ett orosmoment. Helene Odenjung avfärdar de som riktar kritik mot Nyamko Sabuni. 

- Politik är ett lagarbete, säger hon. Arbetet framöver kommer kräva hela partiets engagemang.

– Liberalerna behöver bli bättre på att tala om vad vi vill göra. Jag ser inte att Sverige har för mycket liberalism eller för mycket frihet, eller att vi har fått för mycket jämställdhet eller att värderingar inte spelar roll längre. Tvärtom ser jag ganska mörka krafter som breder ut sig ganska ohämmat exempelvis genom att rasister tar för sig och skriker glåpord helt ohämmat efter människor, som ibland råkar vara mina partikamrater.

Odenjung syftar på liberalen Simona Mohamsson, vars upplevelser GT rapporterade om häromdagen: En man som skrek ”arabjävel” på öppen gata.

 – Det visar på att det har blivit normaliserat att man polariserar i vårt samhälle och jag tror det är livsfarligt. Liberala värden och liberala segrar är hotade. Vi har en väldigt viktig uppgift framför oss.

Förutom socialliberal skulle man också kunna kalla Helene Odenjung för ”mittenextremist”.

 – Det är helt centralt för ett liberalt parti att försvara mitten. Våra och Centerns väljare har sedan valet 2018 dragit sig mot mitten för att de tycker om mitten, säger hon och lägger till: 

 – Ulf Kristersson och Ebba Busch har mycket att svara på inför liberala väljare.

Hon värjer sig mot de som riktar kritik mot Liberalernas medverkan i januariöverenskommelsen.

 – Det finns väldigt starka krafter just nu som försöker bunta ihop Liberalerna med vänstern och socialister. Det har nog gjort att vi fått lite dåligt självförtroende och gör att vi för tillfället har en identitetskris. 

 –Jag är ganska stolt över att vara socialliberal och stå i mitten. Det har jag alltid gjort. För mig är det inte så svårt.

SD-frågan fortsätter att vara högst relevant, enligt Odenjung.

– För mig är det väldigt viktigt att Liberalerna fortsätter att vara en kraft som håller SD borta från makten. Men då måste vi också bli bättre på att övertyga deras väljare att det finns bättre alternativ att rösta på. 

Vad som händer framöver vill hon inte förtälja. 

 – Det får ta lite tid. Jag har lite saker som jag tänker på, säger hon och ler. 

Pendangen fortsätter att slå fram och tillbaka längs med horisonten, där borta i fjärran. Fram och tillbaka, tillbaka och fram går den gula färjan. Allt tar sin tid, och allt har sin tid. Men vissa saker är tidlösa. Från kedjan runt Helene Odenjungs hals hänger en upp- och nedvänd hästsko, en gåva från maken Robert. Graveringen är både en uppmaning och en påminnelse: Take no shit.

Se där, en liberal paroll så god som någon. 

Helene Odenjung (L).
Foto: CSABA BENE PERLENBERG

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida