Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Släpp taget om Sjömanskyrkan

Sjömanskyrkan i Göteborg är på fallrepet. Oavsett byggnadens framtid behövs en mötesplats i Majorna för föreningar och kulturevenemang.Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida.Foto: NORA LOREK

Engagemanget för Sjömanskyrkan imponerar. Men i slutändan är det viktigaste att föreningarna och människorna kan samlas någonstans, inte var de kan göra det.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

OPINION. Om Lyckans Berg i Majorna fortsatt uppåt, hade det antagligen antagit samma form som Sjömanskyrkan. Den sandstensfärgade bastionen mot vindens obarmhärtiga framstötningar har genom åren skyddat mot både ensamhet och regnspikar. Nu har Bethelskeppet fångats av tidens malström och slagit hårt mot samtidens klippkant. Skeppsbrottet har blivit till ett kulturbrott. När Svenska Kyrkan omorganiserade lämnades Sjömanskyrkan och ägarstiftelsen åt sitt öde. 

 

Huvudmannen fick ta det enda rimliga beslutet att avsluta verksamheten för att rädda huvuduppdraget, et vill säga att på något sätt säkra stiftelsens tillgångar för att kunna fortsätta med att ”driva sjömanskyrklig verksamhet i Göteborgs stift med särskilt sikte på sjöfarande ungdoms vård, fostran och utbildning samt behövande ålderstigna, sjuka eller handikappade sjömäns omvårdnad”, som stiftelsens statut är formulerat.

 

Men än är kampen inte över: Det pågår en ihärdig och beundransvärd namninsamlingskampanj för att väcka opinion i syfte att rädda Sjömanskyrkans sociala verksamhet. Huvudspåret är att förmå Göteborgs stad att köpa byggnaden, men inte ens det är en garanti för att samma inriktning skall kunna fortsätta. Tvärtom kan ett uppköp av kommunen innebära att byggnaden, som står på kommunal mark, på sikt helt sonika rivs i samband med den nya älvförbindelsen som planeras mellan Stigberget och Lindholmen. I skrivande stund är frågetecknen många. 

 

Engagemanget för både byggnad och verksamhet är både stort och celebert. I förra veckan skrev flera kända Göteborgsprofiler inom kultursektorn passionerat om en uppskattad samlingsplats på GT Debatt: ”För många föreningar i Göteborg har Sjömanskyrkan möjliggjort en grund för ett aktivt föreningsliv genom tillhandahållande av lokaler för möten, föreläsningar och varierade kultur- och musikarrangemang. Betydelsen för det lokala föreningslivet i Majorna kan inte underskattas” (29/7). Förutom Sven Wollter, Viveca Lärn, Tomas von Brömsen, Ulla Skoog, Ebbot Lundberg med flera fanns flera lokala föreningar bland undersignerarna.

 

Samlingspunkten har även betytt mycket för bland annat den sverigefinska minoritetsgruppen och andra kulturföreningar. 

 

Men var sak har sin tid. I det mästerliga radioreportaget ”Billy Boy och de sista sjömännen” som producerades tidigare i år av Anna Maria Höglund i P1 Dokumentär, framkom det med all nostalgisk tydlighet att tidens tand är lika brutal som den är ärlig. ”Deras Göteborg är en stad som inte längre finns”, som programmet konstaterar om de pensionerade sjömännen med sina färgstarka historier från världens alla rundade hörn.

 

Det kommer alltid att finnas behov av mötesplatser. Sjömanskyrkan har visat att det finns underlag för den sociala verksamheten. Om det framöver kommer vara Sjömanskyrkan, samma byggnad med ett annat, framtida namn eller en helt annan plats i Majorna som tillgodoser det behovet är inte det viktiga. 

 

Det är inte mötesplatserna som fyller människors liv med skratt, insikter och samtal. Platser fylls med minnen, åsikter och vittnesmål av människor. Sjömanskyrkan är, trots allt, bara en byggnad. Sådana byggs, flyttas och rivs titt som tätt. Den känslomässiga kopplingen sitter inte i väggarna. Den sitter i köttet och sinnet.

 

Vågor rullar in, vågor rullar ut. Sjömanskyrkan är död! Länge leve Sjömanskyrkan! Nu måste dock Göteborgs stad se till att erbjuda föreningarna i Majorna en ny, likvärdig verksamhet att släppa ankar vid.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida