Mångkultur kan vara knepigt. Att navigera mellan olika identiteter är inte alltid lätt. Kanske inte främst för de som betraktar det utifrån och som inbillar sig besvär utan för de som faktiskt lever med sinne och kropp i olika kulturer. Människorna som inte bara är utanför majoritetssamhället - utan också mellan världar, mellan kulturer, mitt i, inte sällan slitna mellan förväntningar från olika läger.
De som utan tvekan är bäst på att hantera flera kulturer samtidigt är barn, som inte sällan rör sig mellan olika världar utan minsta besvär. I barnens värld är exempelvis flerspråkighet inte en rikedom eller en pinsamhet - det är en självklarhet för dem som växer upp med föräldrar med olika bakgrunder. För oss som är eller har varit flerspråkiga eller haft ynnesten att vistas kring barn som är flerspråkiga och kulturrika, kan det ibland vara hisnande och kittlande att se hur barn och unga växlar mellan svenska och hemspråket samt engelska huller om buller. Denna mentala raketfart möjliggör olika perspektiv, temperament och en gränslöshet som lovar gott inför deras framtida förmåga att navigera i en global värld som, vare sig vissa gillar det eller ej, sedan länge blivit en mötesplats för människor från olika länder, där vi alla måste kunna samsas i vardagen utan konflikter.
Den nya globala världen innebär inte att barn saknar rätt till sitt ursprung. Det handlar om mer än endast identitet och bakgrund - det handlar även om trygghet. Att stå fast rotad i hemspråket gör också att barn och unga kan stå stabilt i det andra. Barn som är flerspråkiga har betydligt större chans att ta till sig majoritetsspråket om de är trygga i sitt hemspråk.
Därför är det oroväckande att SR Sisuradio och P4 under gårdagen rapporterade att sverigefinska barn på Toleredsskolan på Hisingen har blivit tillsagda av personal att de inte ska tala finska, inte bara på lektioner utan även på raster. Elever vittnar till P4 om att det ska ha hänt upprepade gånger under de senaste månaderna. Skollagen lämnar inte utrymme för att förvägra barn deras språkliga rättigheter. Att förvägra barn deras språk är samma sak som att säga att det finns en del av dem som inte är acceptabel. Så formas inte trygga barn.
Än mer anmärkningsvärda blir språkförbuden givet att Göteborg sedan 2011 varit del av det finska förvaltningsområdet. Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk säger tydligt att den svenskfinländska befolkningen har särskilda rättigheter som måste beaktas. På Göteborgs hemsida konstateras det att: "Göteborgs Stad ska skydda och främja det finska språket och den sverigefinska kulturen. Barns utveckling av en kulturell identitet och användning av finska ska främjas särskilt."
Enligt en beräkning som gjordes i slutet av 2014 konstaterade Göteborg Stad att det finns i runda slängar 30 000 sverigefinländska göteborgare, cirka 5 procent av kommunens befolkning. Därför är det beklagligt att inte mer hänt på området och att det svenskfinländska kulturarvet inte givits större utrymme i Göteborg. Sverigefinländska barns ursprung är en omistlig del av Göteborgs identitet och moderna kulturarv. Varken sverigefinländarnas kulturella identitet, deras rättigheter eller sverigefinländska barn ska tystas.
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.