Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Sahlgrenska måste hålla i omställningen

Under omvandling.Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida.Foto: NORA LOREK

Det är dyrt att behöva hantera underskott, men det är dyrare att inte göra det.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Den regionala vårdpolitiken är dit politiska karriärer går för att självdö. Den omöjliga ekvationen bestående av ökande befolkning, stegrande kostnader, benhårda effektiviseringskrav, lagstadgade överskottskrav och kronisk underfinansiering gör att Sahlgrenskas styrelseordförande Henrik Ripa (M) torde vara fastspänd för en mandatmässig kamikaze-runda. 

 

För GrönBlå Samverkan sjunker nosen nedåt. Farten tilltar och kursen är utstakad. Reglaget är i linje med ödet. Vad som händer sen, är för andra att avgöra. Rimligen på valdagen 2022. 

 

Men innan dess handlar det ekonomiska vårdkriget om att utkämpa flera omöjliga slag. Nederlaget kommer allt närmare.

 

Beskedet om ett nytt sparkrav på en halv miljard kronor under nästa år slog under torsdagen ner som chockvågen från tiotusen nageltrång. Handlingarna inför styrelsemötet i slutet av oktober är inte ännu offentliggjorda, men av P4 Göteborgs och GP:s rapportering att döma går följande att utröna redan nu: Besparingar på 580 miljoner kronor föreslås. I slutändan handlar det om 500 miljoner, då en regional vårdöverenskommelse mellan GrönBlå Samverkan (alliansen samt MP) och Socialdemokraterna gör att ett tillskott på 80 miljoner kronor är säkrat. Återstår gör alltså en halv miljard. Knappast fickpengar, ens på en verksamhetsbudget som Sahlgrenskas 18 miljarder.

 

Till GP säger Henrik Ripa att han ser att det blir svårt att spara in summan utan att inte återbesätta vissa tjänster vid avgångar eller personer som byter arbetsgivare eller arbetsplats.

 

Rimligtvis kommer det krävas betydligt större, för patienter och personal, mer smärtsamma insatser än att inte tillsätta vakanser. 

 

Det resultatmässiga sorgebarnet Sahlgrenska är Västra Götalandsregionens budgetmässiga svarta hål: Goda avsikter och efterföljande resurser sugs obönhörligen in i dess djup.

 

För GrönBlå Samverkan är det ett normaltillstånd att kämpa med en vårdpolitik som det blir allt tydligare att regioner över hela landet inte mäktar med. Sahlgrenskas kommande sparkrav är inte unikt för Västra Götalandsregionen, om än att omfattningen är avskräckande på Västkusten.

 

I våras larmade till exempel regiondirekten i Västerbotten om att det behövde sparas 565 miljoner kronor under de kommande åren. Regiondirektören tecknade en bild som förklarade kostnadsökningarna med allt äldre befolkning, personalbrist och allt dyrare, högspecialiserad vård. 

 

Därtill kan läggas stora kostnader för läkemedel som lindrar eller motverkar unika sjukdomar för fåtalat personer.

 

Samma beskrivning av tillståndet gäller alltså både för glesbyden i Västerbotten som för en av Sveriges största sjukvårdsproducenter: Sahlgrenska i Göteborg.

 

Sahlgrenskas styrelseordförande Henrik Ripa (M) har dock rätt när han säger att sjukvårdens omställning är både nödvändig och oundviklig. Att inte sikta på att vårdpersonal ska göra rätt saker på rätt sätt och att digitalisering och nya arbetsmetoder är vägen framåt, innebär på sikt betydligt större underskott att hantera.

 

Det är dyrt att behöva hantera underskott, men det är dyrare att inte göra det. Sahlgrenskas omvandling måste fortsätta. Det får dock gärna gå lite snabbare.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida