Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Sahlgrenska behöver mer än ett plåster

Sahlgrenska Universitetssjukhus i Göteborg. Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

Västra Götalandsregionens vårdkronjuvel fortsätter att ge alliansen huvudvärk.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg levererar alldeles för dåligt på de sparkrav som den alliansstyrda styrelsen ställde tidigare i våras.

 

Alternativt: Alliansstyrda Västra Götalandsregionen underfinansierar systematiskt Sahlgrenska vilket leder till återkommande sparprogram som inte lyckas råda bot på kostnaderna och som i själva verket kan bidra till att skada verksamheten.

 

Det är två olika synsätt som kan appliceras på de ekonomiska utmaningar som de anställda men även sjukhusets patienter måste tampas med.

 

Eller så ligger sanningen någonstans däremellan: De kostnader som är svåra att motarbeta ligger bortom sjukhusets kontroll, vilket antyder att det finns marknadsmässiga skäl till de återkommande budgetproblemen.

 

Fakta är hur som haver som följer: Efter årets sju första månader ligger budgeten minus 159 miljoner kronor gentemot planering. Under de första sju månaderna har Sahlgrenska haft en kostnadsnivå som varit cirka 20 miljoner kronor för hög - varje månad.

 

Årsprognosen vid juli månad håller fast vid den prognos som gjordes i maj: Minus 120 miljoner kronor. 

 

En del av de röda siffrorna beror dock på att Sahlgrenska inte fått delar av de statsbidrag som det budgeterats för.

 

Det tidigare beslutade anställningsstoppet har fått effekt: Personalkostnadsutvecklingstakten har brutits. I stället är det kostnader för material och läkemedel som fortsätter att öka. Det vill säga: Faktorer som sjukhuset har stora svårigheter att själv påverka.

 

Värt att nämna i sammanhanget är att enligt månadsrapporten för juli 2019 levererar Sahlgrenska mer vård än planerat – och budgeterat. Verksamheten tar emot och behandlar fler patienter än vad man tidigare trott att sjukhuset skulle göra. Exempelvis är antalet genomförda vårdkontakter inom somatisk öppenvård för regionala patienter fortsatt långt över de nivåer som det planerats för (8,3 procent).

 

Sjukhusets personal hanterar åtstramningarna med hedern i behåll. Trots att arbetade timmar mellan januari och juli minskade med motsvarande 151 heltidsekvivalenter jämfört med samma period 2018, menar sjukhusledningen att minskningen inte har påverkat sjukhusets höga produktion.

 

Det betyder inte att det högre arbetstempot på färre händer inte fått allvarliga konsekvenser. I våras gjordes en tvärfacklig anmälan gällande situationen på akutmottagningen till Arbetsmiljöverket. 

 

Sahlgrenska Universitetssjukhus kommer inte att försvinna som slagpåse från oppositionen gentemot alliansen så länge Henrik Ripa (M), styrelseordförande för Sahlgrenska, inte lyckas med en kombination av att få ner kostnaderna till en acceptabel minusnivå som gör det lättare för regionen att skjuta till extra medel.

 

Samtidigt har oppositionens ledare Cecilia Dalman Eek rätt: Finansieringen av Västra Götalands viktigaste sjukhus kan inte förlita sig till fiskala akutinsatser. 

 

Vissa patienter behöver mer mer genomgående behandling än bara ett tillfälligt plåster.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida