Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

S, knappt ett parti bland andra

Kronhuset i Göteborg. Foto: CSABA BENE PERLENBERG

Socialdemokraterna söker en blocköverskridande lösning - men de egna samarbetspartierna på den rödgrönrosa planhalvan vill knappt veta av S längre.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Historiskt. Torsdagskvällens fullmäktigesammanträde i Kronhuset, det första för den nya mandatperioden, blev just det. För första gången i mannaminne utgörs presidiet i Göteborgs fullmäktige inte av en endaste socialdemokrat. I stället valdes, förvisso ett tillfälligt, presidium fram till 20 december bestående av en miljöpartist, en moderat, en demokratpartist och en vänsterpartist – ett resultat av ålderspresidenten Helene Odenjungs (L) "sonderingsrunda".

 

Tillfällig är presidiet för att den politiska låsningen fortfarande är total. Att välja ett fullmäktigepresidium med ordförande och tre vice ordförandeposter utan att veta styrkeförhållanden och vilka partier som i slutändan kommer att representera vilka block skulle mycket riktigt vara en vansklig övning. Därav nämnda tillfälliga ordning.

 

Men. Icke desto mindre: Symboliken och betydelsen av ett S-fritt eller S-löst presidium i den beslutande församlingen är brutal. Och vad som blev tydligt under torsdagen var dessutom följande: Socialdemokraterna i Göteborg tillhör inte ens ett block längre. I stället är Göteborgs största parti knappt ett parti bland andra. Ensamt, övergivet, isolerat.

 

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ (där det sistnämnda ju lämnade det rödgrönrosa samarbetet för ett år sedan) har valt att bilda ett eget tillfälligt block för att unisont markera mot vad de menar är en socialdemokrati med soppatorsk. I en debattartikel på GP Debatt krävde de under torsdagen lite mer action från arbetarrörelsens parlamentariska gren. Det var den offentliga motsvarigheten till ett uppbrott i vardande.

 

För det otränade politiska ögat skulle de tre rödgrönrosa partiernas strategi att distansera sig från S kunna anklagas får vårdslöshet eller ett utslag av sossefrustration – om det inte i själva verket kan vara fröet till ett möjligt framtida scenario där Daniel Bernmar kyligt kalkylerar att driva S i famnen på borgerligheten och ta över ledartröjan för det rödgröna blocket genom att isolera Socialdemokraterna. 

 

Alldeles oavsett om S lyckas med sin önskedröm att splittra borgerligheten och skapa ett blocköverskridande samarbete i Göteborg, eller om S även fortsättningsvis hängs av från de rödgrönrosa, blir Vänsterpartiet den illröda solen som Mp och Fi har att snurra kring. 

 

Det rödgrönrosa missnöjet med Socialdemokraterna har varit väldokumenterat. Bitvis har Vänsterpartiet varit hårdare kritiker av Ann-Sofie Hermanssons ledarskap än Moderaterna. Det bidrog också till ett rekordval för Vänstern i Göteborg. Kanske är det också därför relationen är så infekterad – att få kritik från de på sin egen ideologiska planhalva är svårare att värja sig mot än slentrianmässig kritik från höger. 

 

Och, mycket riktigt: Under torsdagens kväll blev det för Järntorget med all oönskvärd tydlighet exemplifierat att de rödgrönrosas 19 mandat är fler än Socialdemokraternas 17. V, Mp och Fi har dock inte ingått en valteknisk samverkan. 

 

Än. 

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.