Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Positiva politiker provocerar

Jan Björklund och Karin Karlsbro provocerade på Kungsportsplatsen med sin positiva framtidssyn. Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida Foto: NORA LOREK

Liberalernas appell för en framtid i Europaparlamentet är även en kamp om Europas framtid.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Under lördagen nådde den äntligen Göteborg - skandalturnén. Nej, inte debattmyset mellan Jan Björklund och motpolen Jimmie Åkesson, utan Liberalernas allmänna EU-valskampanj. Den som pågår i skuggan av Björklunds desperata Farewell Tour tillsammans med sin nemesis sverigedemokraten.

 

Skandalartad, eftersom Liberalernas budskap ju erbjuder något som är rätt unikt inte bara i valspurten inför valet till Europaparlamentet, utan även i svensk politik. Medan övriga partier tävlar om att inom olika politikområden hitta nya användningar och synonymer för ordet ”nej” affischerar liberaler landet runt med olika språkvarianter av ”Ja!”. 

 

Oui till EU. Yes till gemenskap. Inte ”da!” till söndring, splittring och nationalism.

 

Lägg därtill ett positivt liberalt anslag om politikens möjlighet att inte bara bromsa, hindra eller stoppa utan i stället utveckla, fördjupa och förändra till det bättre. Denna själva viljeyttring, tron på en bättre morgondag som eftersträvansvärt är något helt annat än den nykonservativa, nationalistiska abdikationen och tysta erkännandet om misstro mot sin egen förmåga att påverka.

 

Frågan måste ställas: Finns det något mer provocerande än en positiv politiker?

 

Torgmötet på Kungsportsplatsen, lite märkligt skymd bakom en blå valstuga, med ryggen mot väggen (där har vi politisk opinionssymbolik som heter duga) med Björklund, toppkandidaten Karin Karlsbro som tappert kämpar en nästintill hopplös kamp om att rädda kvar ett av partiets två mandat i Bryssel samt lokala kandidaten Anders Rehnberg kan anklagas för att ha varit en slags abstrakt uppvisning i patologiskt pep-talk för de närmast sörjande liberalpartisterna. 

 

Ändock är det i dagsläget närmast chockartat hur befriande det är med politiker som inte använder skrämselretorik och vi-mot-dom-exkludering tydligast illustrerad av Moderaternas toppkandidat Tomas Tobé som i en märklig reklamfilm vill skilja på kriminella räkor från godkända skinkbitar (nej, det är omöjligt att förklara vidare på grund av överjäsning i kampanjdegen).

Att Liberalerna, det mest EU-vänliga partiet denna sida murens fall, riskerar bli valets stora förlorare om två veckor känns som en otacksam risk givet att den svenska EU-liberalismen närmast är ett vaccin mot stagnering, isolering och urholkad tillväxt. Som Björklund, som pratade nästan dubbelt så mycket som stackars Karin Karlsbro som fick leva med en avgående partiledare som dragplåster, konstaterade:

 – Fred, demokrati och välstånd är inget dåligt resultat för det europeiska samarbetet.

 

Det krävs en liberal för att våga vara positiv i en tidsanda då rädsla, klimatångest och en sjuklig längtan efter att vrida klockan tillbaka till en mytologisk tid som aldrig funnits men där allting ändå var bättre, lyckats skymma sikten bortom horisonten. 

 

Ett EP-parlament utan Liberalerna ser ut som ett Europa utan EU: Fattigare, mindre konstruktivt och betydligt mindre liberalt. Därmed blir Liberalernas appell för en framtid i Europaparlamentet även ett upprop för Europas framtid.

 

Den positiva provokationen, kampen för en bättre morgondag på bekostnad av en dyster gårdag, måste fortsätta. I Sverige och i Europarlamentet.

Karin Karlsbro, toppkandidat för Liberalerna till Europaparlamentet. Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!