Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Perlenberg: Göteborg är terrorns kornbod

IS-krigare marscherar i Raqqa, Syrien.

Foto: AP
Chockade människor efter terrordåden i Paris. Foto: Kenzo Tribouillard

Nästa europeiska eller svenska terrordåd kan ha sitt ursprung i Göteborg.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

De islamistiska attackerna i Paris har skakat omvärlden. I Sverige är nu frågan “kan det även hända här” utbytt till “när kommer det hända här?”.

Låt oss vara tydliga: den dagen ett svenskt jihadistiskt terrorattentat sker i Sverige är det högst sannolikt att det planerats i och utförts av personer med anknytning till Göteborg. Integrationpolisen Ulf Boström i Göteborg har tidigare kallat staden för "ett skafferi fullt med kanonmat till IS".

Stödet för olika islamistiska terrororganisationer, däribland IS, sker idag öppet och oförblommerat i Sverige. Sedan attentatet i Paris har flera svenska medborgare och boende i Sverige öppet hyllat attacken på sociala medier.

 

Säkerhetspolisens officiella, bekräftade siffror gör gällande att 300 svenskar åkt till Irak och Syrien för att strida för olika terrorgrupper. Sannolikt är antalet betydligt högre. Någonstans mellan 80-100 personer bedöms ha återvänt till Sverige, med krigserfarenhet och eventuella traumatiseringar. 40 procent av de 300 kommer från Göteborgsområden som Bergsjön och Angered. Siffror som florerat i olika medier säger att någonstans mellan 120-150 av de individerna rest från Göteborg. Terroristforskarna Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren har i tidskriften Foreign Policy även pekat ut stadsdelarna Hammarkullen, Biskopsgården, Gårdsten och Hjällbo som en del av dessa terrorns kornbodar.

Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundsson har länge bedrivit ett gediget och imponerande kartläggningsarbete av svenska jihadister. Han är Sveriges ledande journalistiska auktoritet inom området.

 

Under den gångna veckan släppte ISIS en propagandavideo med åtta svenska jihadister varav sju enligt Gudmundsson kommer från Göteborg. I filmen talas det mest svenska men det förekommer även arabiska och engelska. Gudmundsson uppger att tre av dem kommer från samma släkt. Det är okänt när och var materialet filmades (kopplingen mellan Sverige och Syrien nämns dock i videon), men flera av de deltagande uppges vara döda idag.

Filmen är 21 minuter lång och visar hur svenskarna umgås med andra IS-soldater i en uppsluppen stämning kring den muslimska högtiden eid. Det slaktas får genom att skära halsen av dem och det propageras för jihad. Det skrattas, kramas och tramsas. Det är som ett våldskollo med vapen, slakt och skämtsamma kommentarer som "Det är fåren vi övar på".

 

Men inte bara människor med bakgrund från Mellanöstern har anslutit sig till IS. Den konverterade göteborgaren och småbarnsföräldern Michael Skråmo, 30, tog i augusti 2014 sina fyra barn och hustru med sig till IS-kontrollerat territorium i Syrien. Skråmo är norsk medborgare men född och uppvuxen i Göteborg. Han har i minst en propagandavideo aktivt uppmanat svenskar att ansluta sig till terrororganisationen och fortsätter att predika för IS och jihad via olika sociala medier. Det tog inte lång tid innan Skråmå hyllade Paris-attackerna på Facebook.

Den radikala grogrunden i Göteborg är dock inte ny. Fram till 2003 bodde den religiösa ledaren Shejk Abdulkadir Mumin i Angered och var verksam i en moské i Gamlestan. Från sina höga position inom terrorrörelsen al-Shabab i Somalia har han nu svurit trohet till IS.

 

Radikaliseringen har länge kunnat pågå i Sverige i skydd av offentligheten. I Sverige finns det en tendens att låta identitetspolitik komma i vägen för att se radikal islamism för vad den är: en politisk ideologi som förespråkar våld för att uppnå sitt mål att störta demokratin. Islamistisk extremism i form av en sunnitisk salafism bortförklaras ofta som antingen överdriven eller ett resultat av strukturell rasism. I Sverige finns det flera organisationer som säger sig representera muslimer i allmänhet men som i själva verket är våldsapologeter och kulturrelativister.

Föreningen Unga Muslimers Rashid Musa stod så sent som i förra veckan på scen under Mänskliga Rättighetsdagarna i Göteborg och hävdade att det delvis var på grund av västerländsk rasism som människor radikaliserades och ägnade sig åt våld. Och var inte själva diskussionen och hotet om islamistisk terror överdriven? "Terrordiskussionen gäller muslimer trots att ytterst få unga muslimer åker till Syrien", sade Musa enligt DN:s ledarskribent Erik Helmerson (DN 11/11). Musa replikerade på Helmerson i DN (13/11) och ihärdade att det var en ökande rasism mot muslimer efter 11 september-attackerna som var det största problemet.

 

Men Musa far med osanning. Ur ett europeiskt perspektiv kommer, per capita, flest jihadister från Göteborg. Det finns lögn, förbannad lögn och så finns det statistik.

Identitetspolitiska kvasidebatter om påstådd strukturell rasism skymmer en mogen debatt om de politiska elementen i den radikaliserade islamismen, någonting som gynnar just våldsverkarna. Det går nämligen inte att bekämpa rörelser om vi har beröringsskräck för dem. Det går inte att förhindra radikalisering om offentligheten är rädda för att uppfattas bete sig rasistiskt.

Lika lite som islamister begår terrordåd för att de är araber eller afrikaner eller för den delen norska, vita medborgare från Göteborg som kallar sig muslimer, lika lite måste Sverige börja bekämpa radikala islamister för att de är araber eller afrikaner eller för att de är muslimer.

 

Vi kan inte väja undan för att bekämpa en politisk ideologi för att dess våldsrepresentanter råkar ha en annan hudfärg. Det är inte rasism att bekämpa politiska extremister för att de råkar komma från Mellanöstern eller Afrika - eller från starkt etnifierade stadsdelar i Göteborg.

IS konflikt med västvärlden är politisk, inte etnisk eller religiös. IS är en islamistisk rörelse, inte en muslimsk rörelse. IS och andra islamistiska terrogrupper är politiska grupperingar som använder sig av teologiska ursäkter.

Göteborg, idag en salafistisk kornbod, är inte enkom ett lokalt och kommunalt problem. Enskilda städer kan inte förväntas råda bot på situationen och motarbeta radikaliseringsprocesser som eldas på hundratals mils ifrån kommungränserna och som söker sig ner i unga mäns fickor och tankar via Facebook, via Twitter och Youtube.

Problemen i Göteborg är en nationell angelägenhet. Nästa europeiska eller svenska terrordåd kan ha sitt epicenter i Göteborg. Det är här vi måste förhindra nästa tragedi.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!