Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Norden får inte vara så här uselt med gränsfrågorna

Svensk militär vid gränsen mot Norge.
Foto: TOMMY PEDERSEN/TT
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida.
Foto: NORA LOREK

Den svenska regeringens ointresse för gränsfrågorna fortsätter att finna nya sätt att undgå förberedelse och ansvarstagande.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

OPINION. För första gången sedan andra världskriget posterades nyligen svensk militär vid flera gränsövergångar i Värmland och Dalarna mot den norska gränsen. Detta efter en stödbegäran från svensk polis som ville ha hjälp att hålla gränsen mot, ja, vad?

Hotet från svenska och norska pendlare eller norska stugägare har knappast varit av existentiell eller säkerhetspolitisk art.

I stället är problemen varit en konsekvens av två nordiska regeringars oförmåga att i bästa samförståndsanda hitta hållbara lösningar för en av Sveriges viktigaste gränsregioner. 

Befogenhetsmässigt har det varit något av en låtsasinsats. Uppgiften har bestått av att observera, dokumentera och rapportera eventuella gränsöverträdelser. De svenska militärerna har inte fått ingripa. Till och med när Sverige, efter en coronabekämpning som varit fyllt av dödliga halvmesyrer, försöker uppvisa handlingskraftighet blir det mest ett spel för galleriet.

På samma sätt som Sverige ensidigt stängde gränsen mot Danmark och strandsatte en massa danska medborgare på Bornholm, vars huvudsakliga transportväg går via färjan till Ystad och sedan bron från Malmö till Köpenhamn, genomförde den norska regeringen en gränsnedstängning i början av februari gentemot Sverige som fått en hel del förutsägbara men även oförutsägbara konsekvenser.

För tusentals svenska pendlare har det blivit något av en ekonomisk och arbetsrättslig mardröm. I och med att endast de svenskar som har det som bedöms vara samhällsviktiga arbeten fått ta sig in till Norge och jobba, har många andra svenskar drabbats hårt. Utan lön, rätt till a-kassa eller permittering har människors försörjning, huslån och allmänna psykiska hälsa offrats för en arkaisk nationsuppfattning om att man smittar mer om man kommer från ett grannland.

Från den svenska regeringen verkar det mest komma förvåning att just svenska gränspendlare drabbas. Samma tankegångar verkar inte föresvävat regeringen inför att den återkommande agerat gränsfientligt söderut, i Öresundsregionen och mot Bornholm. Att Anna Hallberg (S), utrikeshandelsminister och minister för nordiska frågor kallar situationen för ”ohållbar” i ett skriftligt svar till GT blir nästan komiskt sett till hur S-MP-regeringen agerat gentemot Danmark. Att Hallberg menar att man söker dialog med norska regeringen för att lösa situationen är avslöjande: Trots ett år av coronapandemin har den svenska regeringen uppvisat återkommande och fullständigt ointresse för att ta fram handlingsprotokoll med tydliga undantagsregler för respektive nordiskt grannland och de sammanvävda gräns- och arbetsmarknadsregionerna. 

Har regeringar en gång öppnat upp och uppmuntrat utbyte av arbetskraft och varor över nationsgränser, måste det rimligtvis finnas krav på en minutiös beredskap för de scenarion och situationer där gränsfriheten tillfälligt måste begränsas. 

I stället möts svenska och norska arbetspendlare av två regeringar vars ointresse för sina egna medborgares ekonomiska säkerhet inte är i linje med nordisk tradition av samarbete och samförstånd.


Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.