Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

När offerkoftan
blir till en flytväst

Skäggig. Jörgen Fogelklou (SD), har blivit utsatt för oacceptabelt näthat. Foto: SD Göteborg

SD-politiker har åter hamnat med skägget i brevlådan. Hur korkade tror SD att omvärlden är?

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Det var lågt till och med för att komma från Sverigedemokraterna: att näthata mot barn kräver en alldeles särskild form av inskränkthet och självförakt, en sinnets råhet som är berett att sparka neråt. Ursinnigt, vårdslöst och empatilöst. Sverigedemokratiskt.

Historien är vid det här laget ökänd: en pojke deltog under lördagen i en ungdomspanel i TV4. Uppdraget var att ställa utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) mot väggen om dagens skola, vilket de gjorde med den hedern. En av pojkarna såg lite äldre ut än de andra fyra ungdomarna, fysiskt större och med skäggväxt samt med utländsk bakgrund. Just den sista detaljen, den etniska aspekten, var avgörande för det som komma skulle:

"Klasskompisar" skrev Jörgen Fogelklou, distriktsordförande för SD i Göteborg och partikamraten Kent Ekeroth på Twitter över en bild från sändningen. Citattecknen var ironiserande, budskapet implicit men föga subtilt: Pojken som såg äldre ut kunde omöjligt vara ett barn. Givetvis, enligt SD-logik, var det fråga om ett av de där "skäggbarnen", en av de där "så kallade" ensamkommande flyktingbarnen som inte alls var under 18 utan i själva verket äldre, som ljugit för de dumma svenskarna.

Cynismen var påtaglig, fördomarna likaså.

Men vad SD-politikerna trodde var ett avslöjande om en situation, blev i stället avslöjande om SD:s tankevärld. I själva verket var pojken, för det är en pojke det handlar om, 15 år gammal, som bott i Sverige sedan sex års ålder. Och det handlade inte alls om klasskompisar, utan om skolkamrater. De fem ungdomarna i panelen bestod av elever i årskurs sju, åtta och nio, i helt olika klasser, i helt olika åldrar.

Kent Ekeroth försökte i går förklara det som att det var "humoristiskt" och att det handlade om en "gliring" om ett havererat mottagningssystem gällande frånvaro av åldersbedömningar. Jörgen Fogelklou tog dock till ett annat grepp: på sin Facebook berättade han om alla de hot som han fått ta emot efter hans tweet.

Att Fogelklou blivit hotad är lika vidrigt som det är oacceptabelt. Att hota är inte att argumentera, att hata är inte att debattera. Men nu handlade inte den ursprungliga hånande, hatiska, misstänkliggörande och fördomsfulla tweeten om Fogelklou eller Ekeroth. Den handlade om en helt vanlig pojke som råkade ha skäggväxt vid 15 års ålder. Istället blev det SD som hamnade med skägget i brevlådan.

Tydligt är att de båda SD-politikerna valt att följa sin partiledare Jimmie Åkesson som är en mästare på att spela ovetande när besvärliga situationer uppstår. Åkessons hantering av Egor Putilov-affären, där han sade att han inte alls hade någon kännedom om vare sig rekryteringen eller vem Putilov var, var ett klassiskt exempel på distansering och att två sina händer.

Det följer ett mönster: när SD-politiker inser att de begått övertramp, när det börjar bränna till för mycket, låtsas de som att det regnar - äsch, det var ju bara ett skämt, fattar ni väl! – och ikläder sig gärna offerkoftor som om det vore flytvästar. Fignerad aningslöshet är inte en look som passar de som gärna ser sig som sanningssägare.

Hur korkade tror SD-politiker att omvärlden är, egentligen?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!