Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Männen borde ha läst upp vittnesmålen

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

 

Under torsdagen nådde jämställdhetsrevolutionen #metoo Göteborgs fullmäktige. I ett blocköverskridande samarbete läste nio kvinnliga västsvenska politiker upp anonyma vittnesmål inifrån svensk politik som framkom under hashtagen #imaktenskorridorer som ursprungligen publicerades i Svenska Dagbladet.

 

Lena Malm benämnde i sitt inledningsanförande manifestationen som "vår gemensamma sång". Vittnesmålen, som inte är de enskilda göteborgska kvinnornas eller partiernas egna, förenar dock över partigränserna. Som Lena Malm sade: "Detta här gäller oss alla. Detta är vår gemensamma historia. Vår gemensamma sång." De upplästa vittnesmålen var dock inte ett rop på hjälp utan iskalla vittnesmål om orättvisa övergrepp och svek.

 

När politiker i kommunfullmäktige i Sveriges andra största stad läser är det inte utan att det ger kalla kårar: "Många av oss går genom maktens korridorer och ser oss över axeln. Vi är färdiga med det. Nu berättar vi tillsammans om det som borde berättats för länge sedan", som Lena Malm upprepade från det ursprungliga uppropet - som samtidigt var ett uppror.

 

Om till och med Göteborgs mäktigaste politiker känner sig nödgade att se sig om över axeln i maktens korridorer - den plats som ska föregå med gott exempel - och ger uttryck för rädsla och maktlöshet, hur är det då inte för de personer som inte skulle beskriva sig själv som en del av samhällseliten, som känner sig maktlösa i sin vardag, på sina arbetsplatser, på gator såväl i ljus som mörker, i sina egna hem?

 

Men #metoo-rörelsen handlar inte endast om grova fysiska övergrepp. Som Feministiskt Initiativs Stina Svensson påminde oss om, då hon högläste följande vittnesmål: "Jag har aldrig blivit tagen på eller utnyttjad sexuellt. Jag har blivit förminskad på annat sätt. Muntligt. Jag har ofta fått höra att män, inom politiken, talat om mig i ordalag som ”jag lyssnar bara på henne eftersom hon är snygg”, ”det går ju inte att lyssna på vad hon säger när hon har den röven, det är allt jag kan fokusera på” eller ”skulle inte ha något emot att sätta på henne” och orden ”lilla gumman” har använts mer än en gång. Jag har själv ansett att jag haft vettiga och bra saker att bidra med, men förstått att en hel del män inte fokuserat på det utan på helt andra saker. Och det har de inte skämts över, tvärtom. Det är oerhört förminskande och sexistiskt att när en försöker prata om viktiga saker bli objektifierad och bedömd utifrån hur en ser ut och inte vad en säger."

 

Undanflykterna, bortförklaringarna, mörkläggningarna är ibland värre än de fysiska övergreppen. Där och då kväses enskildas hopp om hjälp och ändring. Solidariteten överges till förmån för vad de som väljer att blunda felaktigt menar är partiets bästa. Men tystnadskulturer, övergrepp och sexism hör inte hemma i något politiskt parti, förening eller företag. 

 

Övergreppen kommer också i form av rena svek. Som det vittnesmål som Maria Berntsson gav uttryck för: "Jag hade precis blivit vald till fritidspolitiker i nämnd och blivit anställd som politisk sekreterare på deltid. En äldre, erfaren och respekterad politiker lovade att låta mig gå bredvid honom så jag kunde lära mig. Dock blev han mer och mer närgången och till slut trängde han in mig vid mitt skrivbord och tryckte sitt underliv mot mitt ansikte samtidigt som han höll mig runt nacken. Detta skedde flera gånger och däremellan berättade han att vi som är unga fritidspolitiker och anställda politiska tjänstemän inte har rättigheter. Att vi kan bli sparkade på dagen och få hela karriären och inkomsten förstörd. Han är fortfarande aktiv och har börjar spana in nya, yngre fritidspolitiker nu. Jag berättade detta till en annan äldre herre som många hade respekt för varpå han svarade att han som gjort detta mot mig säkert hade en dålig period bara och att det inte var hans mening. Och att jag inte borde berätta för någon eftersom han var så känd inom politiken och var äldre och därför är värd ett fint och obefläckat avslut på sin karriär.

 

Manifestationen i Göteborgs fullmäktige var viktig. Men efteråt är det ändå något som gnager i mig. De kvinnliga politikernas högläsning var stark, viktig och tyvärr nödvändig. Men jag undrar hur det skulle ha låtit om de kvinnliga vittnesmålen höglösts av enkom manliga politiker? Som inte enkom vittnesmål utan uppmaningar, ställningstaganden. #metoo är inte en kvinnofråga utan i alldeles för stor omfattning en fråga för män. Att män tar ställning mot andra män är av största vikt. Detta kommer aldrig lösas om inte även männen inkluderas och ger röst åt de kvinnliga offren. Dessa röster var saknade under högläsningen på Gothia Towers.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!