Csaba Perlenberg
Statliga myndigheter blir skyldiga att samråda med Säkerhetspolisen och Försvarsmakten innan säkerhetskänslig verksamhet blir föremål för outsourcing. Det utmärkta och ur nationell säkerhetssynpunkt mycket efterlängtade beslutet fattades äntligen i torsdags av regeringen. I praktiken handlar det om att Säpo och försvaret får ett veto över vilka verksamheter myndigheter får upphandla. Upphandlingarna kommer att villkoras med förelägganden om säkerhetsåtgärder som måste vara uppfyllda innan extern kontraktering tillåts. Om Säpo eller Försvarsmakten bedömer att säkerhetsskyddslagens krav inte möts på ett tillfredsställande vis, får de även fatta beslut om att upphandlingen inte får göras. Säkerheten blir nu inte längre en eftertanke, som så ofta i Sverige, utan en grundförutsättning. Att debaclet med Transportstyrelsen förra året har spelat in, är uppenbart.
Förhoppningsvis kommer den utredning som tillsatts för att se över hur kommuner ska kunna hindras från att dagtinga med rikets säkerhet fram till liknande slutsatser. Som i fallet med hamnarna i Karlshamn och Lysekil, där det i den blekingska kommunens fall togs beslut om att öppna upp för ryska Gazprom och förvaring av rören för deras kontroversiella pipeline Nordstream II - alldeles oavsett den säkerhetspolitiska risken mot två för Sverige vitala militära baser: örlogsbasen i Karlskrona och flygbasen i Ronneby.
I Lysekil har den socialdemokratiskt ledda kommunledningen fått renminbi-tecken för ögonen då flera kinesiska bolag, med starka kopplingar till den kommunistiska diktaturen, vill göra massiva infrastruktursatsningar med tillhörande djuphavshamn. Förutsättningarna utreds för närvarande. Att projektet inte borde bli av torde stå uppenbart för envar. Att Kina har ett etablerat geo- och säkerhetspolitiskt samarbete med Ryssland, som hade älskat att ha tillgång till sin partners hamn halvvägs mellan Nato-länderna Danmark och Norge, borde vara en så kallad non-starter.
Om inte, rekommenderas närstudie av Ulf Kristerssons (M) anförande på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen förra helgen. Ljusår före sina politiska kolleger i det röda blocket ser Kristersson det som övriga världen ser, men som övriga Sverige inte riktigt verkar ha insett än: Även våra farvatten är numera av självklart ekonomiskt och militärt intresse för Kinas ökade militära och marina ambitioner och tydliga kapacitetsökning.
Även om Ulf Kristersson inte uttryckligen nämnde Lysekil, riskerar hans tal inom några få år att betraktas som närmast profetiskt. Den inledande delen om Kina förtjänar att återges i sin helhet:
"Onsdagen den 26 april 2017 kommer inte bli ett datum för historieböckerna. Men det var då som det första hangarfartyget, byggt i Kina, lämnade varvet i Dalian i södra Manchuriet för sin jungfrufärd.
Just det skakade inte maktbalansen i Sydkinesiska sjön. Men den kinesiska upprustningen är ändå ett av många geopolitiska tecken i tiden. Kina bygger kapacitet för en ny roll, även i den globala säkerhetspolitiken.
Själv var jag i Peking första gången 1997, och har både bott i, och varit tillbaka i Kina många gånger sedan dess. Utvecklingen är fysiskt kännbar vid varje besök: Hela kvarter kan försvinna, liksom ren luft att andas. Men Kina är också jordens nästa största ekonomi, och har lyft miljoner människor ur djupaste fattigdom. De ritar om världens handel, produktion och finansiella system.
Kina spelar också en växande geopolitisk roll. Ibland mest i ord – som de själv- säkra om frihandel i Davos. Och ibland i systematisk handling – som med infra- strukturinvesteringar i Afrika eller förvärv av industriföretag – och hela hamnar – här i Europa.
Det är faktiskt en hårfin skillnad mellan att vara öppen för sund kinesisk kommersiell konkurrens – och att naivt låta kinesiska företag verka i Väst utan krav på ömsesidighet. Så när Xi Jinping nu har skrivit in sig i kommunistpartiets stadga, så handlar det alltså inte om idéer för fri press, fri forskning eller fria val. Utan om berättelsen om ett framgångsrikt auktoritärt politiskt och ekonomiskt alternativ. Det är inte en bra utveckling, men en ganska ny.
De senaste årens digitala revolution har blivit en paradoxal symbol för detta: Internet befriar den globala informationen. Men Internet-censuren befäster samtidigt diktaturen.
Den stora förändringen i global säkerhetspolitik handlar alltså inte bara om USA:s minskande internationella intresse, eller om Rysslands ökande vilja att destabilisera, utan också om Kinas växande internationella ambitioner. Detta måste vi ta in och förstå. För ett litet land i Europa vore en bipolär eller tripolär värld dåligt, både principiellt och industriellt. Ett G2 eller G3 kan aldrig få ersätta G20."
Huruvida det blir någon kinesisk djuphamn i Lysekil återstår att se. Den nuvarande mark- och vattenägaren, svenska Preem, meddelade före jul i Bohusläningen att det inte var aktuellt att släppa ifrån sig marken. Till detta kommer Västsvenska Handelskammaren vars Vd Johan Trouvé under fredagen i P4 Göteborg ställde sig skeptisk till behovet av ännu en hamn i Lysekil.
Däremot föreligger det ett akut behov av en djupledsränna i Göteborgs hamn, som mystiskt försvann ur Trafikverkets prioriteringsplan under förra hösten. Det är ett behov som Kristersson tydligt identifierade i ett samtal med GT:s ledarsida i november förra året: "Djupledsrännan måste in i den nationella infrastrukturplanen. Exakt hur fördelningen ska se ut mellan staten och staden är jag inte helt säker på, men den måste vara med. Såvida regeringen inte vill ge upp Göteborgs hamn. Då måste man ju våga säga det, men det tror jag inte att någon kan tänkas mena. Så Göteborgs hamn måste bli djupare."
Kristerssons förståelse för det hot som Kina utgör mot västliga intressen och västsvenska farvatten, kombinerat med hans ställningstagande för en fördjupning av Göteborgs hamn, torde inte vara svårt för regeringen att instämma i.
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida