Csaba Perlenberg
OPINION. En hel del skolungdomar återvände till grundskolan och högstadiet i bland annat Göteborg på sin första skoldag efter sportlovet bara för att i praktiken behöva vända i dörren.
Eftersom svenska myndigheter och instanser fortsätter att envisas med att inte fatta beslut i smittskyddspreventivt syfte utan insisterar på att agera först i eftertankens kranka blekhet, insåg Smittskyddet i Västra Götaland först på söndagen att västsvenskarnas oansvariga skidresor kan bidra till ökad smittspridning i hela Västsverige. Beslutet om fjärr- eller distansundervisning grundade sig även i att spridningen av den brasilianska virusmutationen ökar i Sverige.
I grunden är beslutet givetvis korrekt. Men det finns en kategori som det borde göras omedelbart undantag för: De som nu går sin sista termin i årskurs 9.
Vårterminen är särskilt viktig för niorna då det är framåt vårkanten som slutbetygen sätts. Den där allra sista pushen, den sista kraftansamlingen som kan avgöra huruvida elever kommer in på sina önskade gymnasieval eller ej riskerar allvarligt att påverkas när direktkontakten med lärare minskar och motivationen tryter på grund av isoleringen.
Inte minst spelar den sista terminen en stor roll för de elever i årskurs 9 som saknar högutbildade eller aktiva och engagerade föräldrar. I en rykande färsk rapport som släpptes för ett par veckor sedan konstaterar Statistiska centralbyrån det som titeln anger: ”Elever i årskurs 9 med högutbildade föräldrar presterar bättre”. Rapporten visar, föga överraskande, tydligt att meritvärdet hos årskurs 9-elever påverkas av socioekonomiska bakgrundsvariabler. Värst är det för killarna, som systematiskt missgynnas i det svenska skolsystemet. Det finns även andra faktorer som gynnar vissa elevers meritvärde, bland annat om ungdomar lever med båda sina föräldrar och om ens föräldrar arbetar som chefer eller arbeten som kräver längre utbildningar.
Det är ingen högoddsare att de elever som missgynnas av livets lotteri missgynnas än mer av distansundervisning, än de elever som har naturliga stöttepelare och vars föräldrar kanske till och med sätter större fokus på att kompensera för lägre motivering och inspiration under distansundervisningen.
Att tvinga elever i årskurs 9 att stanna hemma under sin hittills viktigaste termin under sin nioåriga grundskoletid är en särdeles form av grymhet som missgynnar de som behöver skolan som mest.
Givet att högstadierna nu töms på elever i de lägre årskurserna och att det säkerligen kommer komma nya hemförlovningar under resterande termin på grund av myndigheternas ovilja eller oförmåga att arbeta smittskyddspreventivt med tydliga nedstängningar, torde det vara relativt enkelt att placera ut de elever som går i årskurs 9 på ett säkert vis i ett överflöd av lokaler. Närheten till varandra och till den pedagogiska personalen är essentiell för deras framtid.
Att tvinga årskurs 9-elever att stanna hemma under deras sista tid berövar inte dem bara på en avgörande tid i deras liv – det riskerar också att beröva dem på den framtid som eleverna själva kan påverka under rätt förutsättningar.
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida