Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Låt inte Lysekil bli ett nordiskt Troja

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK
Att låta Kina genomföra omfattande investeringar i Lysekil är ett hot mot inte bara rikets säkerhet, utan även mot Norge och Finland. Lysekil kan bli en kinesisk trojansk häst. Foto: SHUTTERSTOCK

Det finns inga fristående utländska kinesiska investeringar. Lyssna på försvarsberedningen som tydligt identifierar Västkustens betydelse för rikets säkerhet.

"Detta sätter Karlshamns hamn på kartan ytterligare. Det är en god intäkt som gjort att vi har kunnat investera ytterligare i hamnområdet och förbereda för kommande affärer."

 

Så lät det tidigare i höst när Karlshamns kommunalråd Per-Ola Mattsson (S) kommenterade att ryska energibolaget Gazprom kommit i gång med den svenska fasen med rörläggningsarbetet av gasledningen Nordstream II. Samma rörbygge och Blekinge-baserade affär som både Försvarsmakten och regeringen avrått ifrån på grund av den säkerhetspolitiska aspekten. Att släppa in ett ryskt statskontrollerat bolag i en svensk hamn skapade både en säkerhetspolitisk kris och ett offentligt bråk mellan utrikesminister Margot Wallström (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S), som tycktes göra helt olika bedömningar av hotbilden. Det hela slutade med att det kommunala egenintresset tilläts sättas före rikets säkerhet. Gazprom ankommer numera med ett skepp per dygn lastat med rör för att därefter, när gasledningen är klar, ha Europa i ett skruvstäd och kan använda den ryska energipolitiken som utpressningsmedel mot Europa. Allt med benägen hjälp av Karlshamns S-styre.

 

Möjligen har Mattssons partikamrat och kommunalrådskollega i Lysekil Jan-Olof Johansson (S) tagit intryck av Karlshamns agerande. Fast i stället för att öppna upp Lysekils hamn för ryska intressen är det i stället Rysslands geostrategiska partner Kina som välkomnas till Västkusten med öppna armar:

 - Det är ett väldigt stort projekt och det kommer vara gynnsamt för både grannkommuner och en stor del av Västra Götalandsregionen om det här kommer landa på rätt sätt, menade Johansson i P4 Väst i början av december.

 

Det som åsyftas är ett förslag om massiva kinesiska investeringar i hamnen i Lysekil. Bakom investeringarna finns enligt Sveriges Radio en kinesisk affärsgrupp bestående av företagen Sunbase och China Communications Constructions. Och snabbt har det gått - gruppen krävde svar inom tio dagar från det att projektet presenterats för kommunledningen. 

 

China Communications, ett statsägt bolag, fick under tisdagen ett godkännande av aktieägarna till det kanadensiska byggbolaget Aecon för uppköp. Affären är en del av Kinas fortsatta metodik att köpa upp utländska bolag för att erövra kompetens och förmågor som saknas i det egna landet - och därmed utöka Kinas så kallade mjuka makt i andra världsdelar än sin egen.

 

I Lysekil föreslås enligt Sveriges Radio bland annat etableringen av en djuphamn i Brofjorden men även förstärkningsåtgärder i såväl norra som södra hamnen i Lysekil. Dessutom vill gruppen göra investeringar i järnväg, motorväg och en bro över Gullmaren samt en ny järnväg ut till Lyse och den föreslagna nya hamnen. Och som om inte det vore nog: De kinesiska företagen ska även ha nämnt investeringar i sjukhus, skola och äldreomsorg.

 

Det låter nästan för bra för att vara sant. 

 

Den föreslagna kinesiska investeringen på Västkusten är logisk - ur kinesiskt perspektiv. Det är en geostrategisk uppföljning och utvidgning av det ekonomiska intresse som redan finns med säte i Göteborg, som fick förnyad uppmärksamhet tidigare i veckan då Göteborgs Stad fann sig med skägget i brevlådan då det uppdagades att Kina föreslagit en placering av sitt nya Göteborgsbaserade generalkonsulat i det natursköna området Delsjön. Kommunens egna tjänstemän lyfte själva det faktum att inget annat land har så många anställda i kinesiskägda bolag i staden som just Kina: hela 14 000 personer, med flera tusen framtida jobb på ingång och med förhoppningar om än fler. 

 

I somras skrevs säkerhetspolitisk historia. Förvisso var det första gången som den 40 år gamla ryska monster-atomubåten Dmitrij Donskoj visade sig öppet ovanför vattenytan i internationellt farvatten, och första gången som den äntrade Östersjön, men i själva verket var det ett annat inslag som var den verkliga nyheten. Samtidigt, för första gången, övade tre kinesiska stridsfartyg i Östersjön, sida vid sida tillsammans med sin militära allianspartner Ryssland. Det var inte bara själva närvaron som var ett budskap till både Västvärlden och Norden om nya säkerhetspolitiska ambitioner från Mittens rike - ett av de kinesiska fartygen var jagaren Hefei, typ 052D, något av det mest moderna i den växande kinesiska marina arsenalen. Syftet var inte enbart en politisk PR-kupp. Enligt Kina var det första gången som fartygstypen övade ubåtsjakt. Att detta gjordes på andra sidan planeten, tillsammans med ryska flottan, i stället för i sina egna farvatten, signalerade att Kina söker en förmågeutveckling och närvaro i våra områden för framtida behov. Att Kina opererar militärt i de nordiska breddgraderna går hand i hand med kommunistdiktaturens näringslivspolitiska utvidgning. Det finns inga fristående utländska kinesiska investeringar. 

 

Under onsdagen presenterade försvarsberedningen sin nya rapport. En central passage rörande Västkusten aktualiserar risken med en kinesisk-influerad hamn i Bohuslän: "För att kunna motstå ett angrepp är möjligheten att upprätthålla förbindelser västerut avgörande för Sverige. Att upprätthålla dessa förbindelser är också en förutsättning för att kunna erhålla hjälp av tredje part. De svenska västliga förbindelserna är samtidigt viktiga för Finland i händelse av kris eller krig i vårt närområde. Dessa förbindelser är därmed av existentiellt intresse för både Sverige och Finland. De viktigaste svenska västliga förbindelserna går via Västkusten och Göteborg, via västra Svealand till Osloområdet samt via Jämtlands- och Norrbottens län till de norska hamnarna Trondheim och Narvik".

 

Givet Kinas nära geostrategiska och säkerhetspolitiska samarbete med Ryssland är en kinesisk hamn i Lysekil, nära Skandinaviens största hamn i Göteborg och Nato-landet Norge, en särdeles urbota korkad idé. För medan Sverige i händelse av kris söker stöd västerifrån, har Ryssland redan sin partner Kina på Västkusten som i värsta fall kan blockera hjälp till både Sverige, Finland och Norge. Försvarsberedningens utpekande av Västkustens betydelse för rikets säkerhet kan i detta sammanhang inte understrykas nog.

 

Låt inte hamnen i Lysekil bli ett skandinaviskt Troja. Tygla Jan-Olof Johanssons (S) naiva Kina-vurm innan det är för sent.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!