Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Jag längtar till staden Någonstans Annanstans

Mörka moln över Göteborgs stadsutveckling. Foto: UNSTUDIO OCH KJELLGREN KAMINSKY
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

Linbanan är bara en i raden av många stadsutvecklingsprojekt som havererat. Göteborg måste ta itu med sin oförmåga att komma till skott.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Det skulle bli en present till Göteborgs 400-årsjubileum 2021. Nu kan den stora presenten till göteborgarna i stället bli att helt avbryta arbetet med den föreslagna linbanan över Göta älv. 

 

Kostnaden förskräcker: I stället för en prislapp på 1,2 miljarder kronor som var siffran som uppgavs för fyra år sedan, en fördubbling till 2,45 miljarder. Lägg till lite linbaneteknik och övriga ”anslutningsavgifter” för infrastruktur samt byggnader och slutnotan riskerar att hamna på över fyra miljarder kronor. Detta framkom när trafiknämnden avhandlade projektet under torsdagen. 

 

 

Nu är frågan om linbanan överhuvudtaget blir av – och om den mot förmodan blir av kommer älvförbindelsen först att öppna för trafik i slutet av 2024. 

 

Kanske gav de spektakulära arkitektskisserna över linbanan en föraning om vad som komma skulle. Till skillnad från i stort sett alla andra liknande visionsbilder gav Unstudios bild av arkitektbyrån Kjellgren Kaminskys vinnande linbanetorn en träffsäker bild över det göteborgska väderkynnet. Med enormt mörat hotande moln, nästan som om staden var sänkt i aska efter ett vulkanutbrott, var det långt ifrån de sedvanligt soliga, glansigt lyckliga miljöbilder som arkitektbyråer brukar vara så förtjusta i. 

 

De mörka molnen har dock inte bara samlats över linbaneprojektet. Det är blott en i raden av profilerade stadsutvecklingsprojekt som Göteborg har lyckats sjabbla till. Det enda storslagna projektet som verkar vara på banan är Ola Sernekes Karlatornet – och det är ett privat initiativ. Flera andra centrala stadsutvecklingsprojekt har kraschat den senaste tiden. Antingen har de blivit för dyra eller så har politiken satt käppar i hjulet. 

 

I Göteborg finns det knappast brist på mer eller mindre goda förslag. Visionerna, idéerna och förslagen haglar. Engagemanget är omvittnat och genuint. I alla fall fram till det att planer närmar sig att bli verklighet. 

 

Fördyringar, förseningar och försämringar är närmast självklara konsekvenser. Det kan knappast vara en serie av olyckliga sammanträffanden att det är just i Göteborg som projekt efter vision havererar. Där vision efter vision släcks. Där dröm efter dröm falnar. 

 

Skeppsbron, någon? Sveriges mest obebyggda och vindpinade parkeringsplats.

 

Var det någon som sade nåt om en ny arena och simhall? Ursäkta? 

 

Frihamnen och Bananpiren? Vem behöver vara orolig för höjda havsvattennivåer när det är den sega sirapen som är det största hotet?

 

Heden, som skulle moderniseras? Håll min malpåse.

 

Göteborgs stadsutveckling verkar lida av en ständigt hemsökande förbannelse. Mitt i denna antiklimaktiska mardröm vandrar göteborgarna runt som arma, hopplösa ekon av förspillda drömmar, förvirrat sökande efter en Riktig Stad. Den finns där borta, Någonstans Annanstans, i en parallell dimension. Med en förtätad stad där projekt, bostäder, arenor, infrastruktur, linbana blir klara i tid, inom budget. Eller klara överhuvudtaget. 

 

Kanske. 

 

Någon gång, Någonstans Annanstans. 

 

Där vill jag bo. Där vill jag leva och där vill jag dö. Där stadsutvecklingsprojekt blir av och grisar kan flyga.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!