Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Idén om en stadsodlare hör hemma på komposthögen

Framtida stadsdelsväxthus i Göteborg? Foto: TAILOR-MADE
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

Vissa av de gröna idéerna i Göteborg är bättre än andra.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Göteborg Stad är inte säker på om det är mer lönsamt att förse sina kommunala skolor och sina offentligt drivna äldrebonden med grönsaker från professionella grossister och bönder – eller odla och leverera det själv. Därför har staden anställt sin allra första stadsbonde.

 

Att Göteborg i dag äger cirka 3 000 hektar jordbruksmark som inte används till matproduktion betyder inte att kommunala bönder bör bruka marken. I stället bör marken arrenderas ut till just matproduktion eller säljas av. 

 

Tre år får stadsbonden på sig att svara på frågan. Till sitt förfogande har stadsbonden en tidigare kalvhage på 2 500 kvadratmeter kommunal mark på Angereds gård som ska användas till en så kallad modellodling. Projektet är en del av en fallstudie med EU-stöd.

 

Det borde inte ta tre år att ta reda på det uppenbara: Kommuner och regioner ska inte ägna sig åt hittepå-projekt som inte tillhör kärnuppdraget. Att pyssla med odling tillhör det kommunala kärnuppdraget lika lite som det gör att ha en kommunal mjölkgård och kommunala mjölkkor, som Göteborg också har.

 

Lägg därtill att projektet ska fokusera på ohållbar ekologisk odling och en bild framträder av ett oansvarigt slösande av odlingspotential, eftersom det kräver färre grönsaker som odlas på större plats vilket är direkt kontraproduktivt om målet är att underlätta för framtida urban stadsodling.

 

Det handlar inte bara om principen om kommunal fokusering. För varje kul-att-göra- projekt urholkas förtroendet för det offentliga av medborgare, invånare och skattebetalare som med rätta frågar sig vad deras skattepengar går till. 

 

Då är Göteborgs fastighetskontors tankar på att etablera 30 stycken skalbara stadsdelsväxthus i två våningar med solceller på taken, runtom i staden, en betydligt bättre idé. Vitalisering av stadsdelar och nya gröna handels- och mötesplatser med försäljning av grönt och fisk ökar både tryggheten och incentivet för övriga aktörer i närheten att agera hållbart. Genom att använda containers i stål ska det även gå att ha kylrum och odla fisk i centrala lägen, där det näringsrika vattnet från fiskodlingen kan användas till växthusen på andra våningen av containerkonstruktionerna. Genom odlingstorn för örter och bladgrönsaker används en yteffektiv odling. 

 

Tillsammans med terrasser och läktartrappor samt publika växthus går det att använda utrymmena till möten och föreläsningar och kulturevenemang. 

 

Att göra det urbana landskapet mer grönt och klimatsmart är ett uppenbart allmänintresse. Att sätta marknadskrafterna ur spel och likt Göteborg ta bort grossisters möjligheter att lägga anbud på leverans till offentlig verksamhet är kontraproduktivt ett hållbart samhälle, som ju kräver en mångfald av privata leverantörer för att skapa ett vettigt urval och prispress för begränsade offentliga inköpsmedel.

 

Och om kommunen tvunget vill öka självförsörjningsgraden går det alldeles utmärkt att använda skördarna från framtida stadsdelsväxthus till detta ändamål i stället. 

 

Tjänsten som kommunal stadsodlare bör dock slängas där den hör hemma: På komposthögen.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida