Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Ibland måste man bita i det sura äpplet för att så ett frö

Skeppsbron är på väg att omvandlas från vindpinad parkeringsplats till flaggskeppsområde för Göteborg.Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida.Foto: NORA LOREK

Alliansen och Socialdemokraterna gör rätt som driver igenom Skeppsbron, trots massiv förlust för staden.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Alliansen har räddat Socialdemokraterna – på Göteborgarnas bekostnad. Prislappen för att bita i det forna rödgröna, sura äpplet vid namn Skeppsbron kräver en rejäl tugga ur Göteborgarnas plånbok. Cirka 860 miljoner kronor kostar det att ta ansvar för det forna styrets havererade stadsutvecklingsprojekt. 

 

Efter flera försök till omtag blir det inget omtag alls. Det har inte gått att minska de svällande kostnaderna. I stället är det de ursprungliga planerna som ska förverkligas. 

 

Göteborgs kommunstyrelseordförande Axel Josefson (M) kallar låt gå-attityden för ”handlingskraft” (GP 20/3). Oppositionsledaren Jonas Attenius (S) nöjer sig med att kalla det för ”samsyn”. 

 

I ett gemensamt yrkande till onsdagens kommunstyrelse enas alliansen och Socialdemokraterna om att fortsätta med exploateringen av Skeppsbron. Ett tappert försök görs till skadereducering genom att föreslå att staden ska försöka kräma ur så mycket som möjligt ur exploateringsvolymen av kvartersmarken inom befintlig detaljplan samt uppskatta hur mycket det skulle ge i ökade exploateringsintäkter. Dessutom ska det sonderas om intresse och möjlighet föreligger för ökad exploateringsgrad. 

 

Hade det inte skrivits hade det varit politiskt tjänstefel – hade några av lösningarna varit möjliga hade det inte pratats om en förlust på nära nog en miljard kronor.

 

S har också fått igenom ett krav om att arkitekturen på fastigheterna ska vara i ”i klassisk, traditionell stil av god kvalitet”. 

 

Dessutom ska kommunala hyresrätter förekomma i beståndet. 

 

De fem partierna delar också samsyn i att det vore en större risk att försöka ändra detaljplanen, eftersom en ”ny detaljplan inte vore ansvarsfullt, då det skulle innebära stora ekonomiska risker i form av förmodade skadeståndsanspråk från sakägare, ändrade regelförutsättningar samt ytterligare förseningar och fördyringar.

 

Portalparagrafen är inget annat än ett lokalpolitiskt mea culpa: ”Det är helt avgörande att staden aldrig mer tillåter ett projekt att misskötas på detta vis vad gäller projektledningen och de ekonomiska beräkningarna.

 

Alliansens och Socialdemokraternas logik är förståelig. Att inte genomföra Skeppsbron i detta läge hade varit att kapitulera – inte minst givet att inget alternativ finns att tillgå. Att den angränsande Masthuggskajen med sin planerade halvö är beroende av Skeppsbrons framtid är en annan viktig pusselbit.

 

Dock finns det ett uppenbart problem som kommer att hemsöka området och leda till framtida mea culpas. Det är inte svårt att yrka bifall på Demokraterna och Sverigedemokraternas påpekande att en helhetssyn gällande Rosenlundsverkets framtid hade varit att föredra. Däremot är det en typ av helhetslösning som inte låter sig göras i en kommun som gång efter annan hemsöks av motstridande intressen från diverse förvaltningar, nämnder och kommunala bolag. Varken föregående styre eller Stadsledningskontoret har haft förmåga eller ork att sätta ner foten. 

 

Att alliansen och Socialdemokraterna i dessa coronatider nuddat armbåge med varandra är bra för båda blocken: S ges syndernas förlåtelse för sina återkommande stadsutvecklingshaverier och visar sig vara en kraftig aktör även i opposition medan alliansen, trots en bitvis förlamande minoritet, lyckas ta ansvar för stadens utveckling. 

 

Ibland måste man bita i det sura äpplet för att så ett frö på en kajkant.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.