Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Hur många har dött i onödan?

FAKTARESISTENTA. Kommunalråden Dario Espiga (S) och Marina Johansson (S) kan inte längre förvägra missbrukare en mer dräglig tillvaro.Foto: Jan Wiriden
FAKTARESISTENTA. Kommunalråden Dario Espiga (S) och Marina Johansson (S) kan inte längre förvägra missbrukare en mer dräglig tillvaro.Foto: Jonas Tobin

Bättre sent än aldrig är en klen tröst för de som insjuknat eller dött under det tio år långa motståndet.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Äntligen. Tio osakliga och ovärdiga år är över. Socialdemokraterna i Göteborg kovänder under galgen och kommer inte längre att motsätta sig ett sprututbytesprogram. De mest utsatta, missbrukarna, kommer inte längre att utsättas för ovetenskapligt moraliserande från Stadshuset. Det är ett välkommet besked - men det är en policyförändring som S knappast gör med någon större entusiasm.

Det avgående kommunalrådet Dario Espiga (S) hävdade 2011 att man sade nej på grund av humanitära skäl. Han avvisade också internationell forskning som säger att smittspridningen minskar med sprututbyte och menade att "Tyvärr måste man också erkänna att forskningsläget är oklart" (GP Debatt 19/10).

Två år före det att Espiga far med osanning skrev de tre generaldirektörerna för Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Folkhälsoinstitutet på DN Debatt: "Svenska och internationella erfarenheter pekar entydigt på att välskötta sprutbytesprogram har dokumenterat positiva effekter. Såväl WHO, FN:s hiv-program UNAIDS, Internationella röda korset och Världsbanken rekommenderar sprututbytesprogram som en effektiv metod för att minska smittspridningen av hiv och hepatit. Det är hög tid att en gång för alla slå hål på myterna och ta de vetenskapliga belägg som finns på området på allvar" (4/11 2009).

Det har inte hindrat även kommunalrådet Marina Johansson (S) från att ifrågasätta den internationella forskningen och kallat den för tvetydig. I början av 2015 sade hon att "Vi ska hjälpa människor ur missbruket och inte förse dem med redskap som faktiskt leder till döden" (SVT 28/1 2015). Menar Johansson att Göteborg i och med införandet av sprututbyte kommer leda människor till döden? Till TT sade kommunalrådet att "Vi lägger hellre pengarna på annat".

 

I Sverige har sjukvårds- och myndighetskritiken mot Göteborgs motstånd varit förödande. Hugo Wallén, verksamhetschef vid Beroendekliniken vid Sahlgrenska sade i november att Göteborgs motstånd sett i ett internationellt perspektiv varit "pinsamt". Statsepidemiologen Anders Tegnell vid Folkhälsomyndigheten sade att "De är rabiata därnere" (SVT Väst 9/11 2015). I en annan intervju sade han att "Göteborg är inte bara ensamma i Sverige utan snart i hela världen om att inte ha ett bytesprogram" (TT 9/11 2015).

På sin blogg skriver Marina Johansson i samband med tillkännagivandet om kovändningen att det nu är dags att växla upp i kampen mot narkotikamissbruket. Samtidigt menar hon att sprututbyte är i sammanhanget en mycket liten fråga som fått ett stort mediautrymme. Budskapet är motsägelsefullt. Menar Johansson att sprututbytesprogram nu innebär en uppväxling i kampen mot narkotikamissbruket? Vän av ordning undrar då varför detta inte gjorts tidigare? Men om frågan om utbyte är en mycket liten fråga, varför har då motståndet varit så omfattande, så inbitet, så viktigt?

Socialdemokraterna i Göteborg ska inte ensamt bära skammen över vårdmoralismen och faktaresistensen. Moderaterna och Kristdemokraterna har länge gått armkrok med sossarna. I fallet med S och M är det två stora maktpartier som föraktat människors svagheter och hellre sett att människor använt smutsiga nålar som ökat smittoriskerna. Kommunalrådet Maria Rydén (M) rasade under tisdagen mot Socialdemokraternas vändning och raljerade med att ställa frågan om Göteborg nu ska" förse narkomanerna med sjuksköterskor som injicerar heroinet?". Så låter det när känsloargument har företräde framför politisk anständighet. Missbruk är en sjukdom, men politisk moralism är ett val.

 

Kovändningen lämnar en besk eftersmak. För likt rökare som säger att de först ska sluta röka när folkhälsoministern hotar med rökförbud på allmänna platser, som om de inte själva hade ett eget val att fimpa närhelst de velat och att det nu är lönlöst att fortsätta, är frågan varför Marina Johansson ändrar sig först när hon måste.

Svaret är enkelt. Marina Johansson och Socialdemokraterna i Göteborg ändrar inte hållning för att de har ändrat åsikt. Politiken anpassas för att de är på väg att bli överkörda av sitt eget parti på riksplan, sin regering och sin egen folkhälsominister Gabriel Wikström (S) som är på väg att lagstifta bort kommuners vetorätt mot sprututbytesprogram. Inför en sådan förnedring blir det därmed angeläget och nödvändigt att vända kappan efter vinden. Marina Johansson försöker rädda det som räddas kan. I själva verket har motståndet mot sprututbyte varit en central del i Johanssons politiska profil.

 

Bättre sent än aldrig är en klen tröst för de missbrukare som under alldeles för lång tid förvägrats en aning mer värdigare tillvaro i den misär som ett missbruk innebär. De som varit förvisade till orena, smittade eller trubbiga kanyler. Hur många människor har hunnit bli mer sjuka än nödvändigt eller till och med dött på grund av att Socialdemokraterna med Moderaterna i ohelig allians har ägnat sig åt smaklöst moraliserande? Hur många människor har smittats av hepatit, hiv eller blodförgiftats under de tio år som sprututbytesprogram bekämpats i Göteborg med ihåliga och moraliserande argument?