Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Heden var Göteborgs bultande hjärta

Heden i centrala Göteborg, under lördagen en 30 september. Foto: JAN FLEISCHMANN / /IBL
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

De värsta farhågorna besannades inte. Göteborg besegrade nazisterna med tydlighet och fest.

"Det är inte Adolf som styr den här truppen. Han hade hållit tiden i alla fall."

 

Om det mot förmodan rått någon form av tvivel om hur göteborgarna skulle bemöta vad som i förväg beskrivits som den största nazistiska manifestationen i mannaminne, så återfanns svaret under lördagens folkfest på Heden.

 

Och så med humor, givetvis. Som mannen som uttalade ovan ord i den folkliga folkmassan. Som clowner mot nazister som stod vid Parkgatan tillsammans med vanliga göteborgare och fredliga motdemonstranter och väntade på nazister som aldrig dök upp. Som Star Wars-lajvarna utanför Scandinavium. Som vikingar mot nazister, som på en sköldskrift utropade: "Vikingar mot felaktigt utnyttjande av runskrift" - en gliring till Nordiska Motståndsrörelsen som använder tyrrunan som sin symbol.

 

Om det fanns någon besvikelse där på den vanligtvis enkelriktade gatan över att nazisterna inte fick höra ramsorna från kravallstaketet, förbyttes det snabbt mot folkjubel. Nazisterna uppnådde aldrig sina mål. De nådde inte sin slutdestination.

 

De allra flesta motdemonstranterna fick inte ens se nazisterna. Den av förvaltningsrätten redan kortade marschsträckan blev än kortare då bråk med polisen och totalstopp av göteborgare gjorde att nazisternas demonstrationståg knappt ens hann komma i gång och omringades av polisen. Utfall mot journalister gjorde inte saken bättre.

 

DN-journalisten Niklas Orrenius gjorde under lördagseftermiddagen en passande och i allt väsentligt korrekt observation på sociala medier: "Det som skulle bli en mäktig nationalsocialistisk styrkedemonstration mitt i Göteborg blev i själva verket en lätt förnedrande promenad mellan två Ica-butiker." Värt att tillägga: Uppslutningen blev ett totalt fiasko. Av de ursprungligen utlovade 2 000 nazisterna blev det inte ens hälften.

 

Inte heller jag såg en enda nazist i går. Inte för att jag inte letade, utan för att det fanns så mycket annat att se på. Medan det största mediala fokuset av förståeliga skäl inledningsvis var riktat mot Scandinavium, Burgårdsplatsen och sedermera Sten Sturegatan och Ica Focus vid Mölndalsån, var det på Heden som den riktiga, och viktiga, berättelsen var. 

 

Det var på Heden som Göteborgs hjärta bultade i unison takt med svensk folkmusik och kletzmermusik och bastanta, stolt ekande trumslag. Folkmusiker mot nazister underhåll så att marken skakade då dansen och glädjen tog över. Göteborgs mesta publikräknare Ulf Bjereld (S) skrev på sin blogg att: "Jag har bott i Göteborg i 42 år, men aldrig sett tillnärmelsevis så många människor där (på Heden, red. anm.). Folk kom och gick under stora delar av dagen, och det sammanlagda antalet överskred med marginal förhoppningarna om att samla 10 000 deltagare.

 

Lördagen var göteborgarnas dag. Och Göteborg var, kanske tydligare än någonsin, göteborgarnas stad - och de missade sannerligen inte tillfället att visa vart skåpet ska stå. För göteborgarna stod inte endast upp mot nazisterna. Även mot de våldsamma polishatarna på vänsterkanten stod motdemonstranterna rakryggade. Flera av varandra oberoende röster, såväl i olika medier som på sociala medier, rapporterade om att motdemonstranterna läxade upp de som kastade sten mot och gjorde utfall mot polisen. "Inget våld på våra gator", vare sig från nazisterna eller från det svarta blocket, var det enda rimliga budskapet som göteborgarna kunde skicka under lördagen. Och det gjorde de. En masse.

 

Inte minst var det rörande att bevittna den genuina uppskattning som det stora flertalet motdemonstranter visade poliserna och deras kolleger polishästarna och polishundarna. Hejarop och åskande applådregn var under gårdagen inte ovanliga. Bland annat bevittnade jag själv en massiv, spontan applåd som ett tusental åskådare och motdemonstranter enades i på Skånegatan när två piketbussar satte på sirenerna och blåljusen för att åka mot Heden. 

Ordningsmakten, tillrest från stora delar av övriga landet, gjorde en stor och professionell insats för att hålla Göteborg, göteborgarna och motdemonstranterna säkra - men det var tydligt att allmänheten även höll ett vakande och omtänksamt öga på poliserna.

 

Kanske borde vi trots allt tacka nazisterna. De senaste veckorna har det land och rike runt förts ett demokratiskt samtal av sällan skådat slag. På arbetsplatser och skolor och i kassaköer, vid middagsbord och mellan kolleger, familjemedlemmar och främlingar har det diskuterats så komplicerade saker som yttrandefrihet, mötesfrihet och demonstrationsrätt. Många människor har uppenbarligen haft ett stort behov av att inte bara tycka till - utan framför allt att tänka till. Få har lyckats undslippa att inför sig själva och andra formulera en hållning rörande principer som är långt viktigare än hur man förhåller sig till nazisternas demonstration.

 

Då nazisternas mål är att avskaffa den liberala demokratin med alla sina styrkor och svagheter, går det inte annat än att konstatera att de med sin blotta närvaro inspirerat och motiverat inte bara göteborgarna utan Sverige i stort att stå upp för allt det vi håller kärt.

 

Bra jobbat, Göteborg.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!